Jag hittade denna info hoppas att den hjälper lite.
Meticillinresistenta gula stafylokocker
Annan benämning: MRSA
Gula stafylokocker (Staphylococcus aureus) är bland våra vanligaste omgivningsbakterier. De flesta barn och vuxna är periodvis bärare av dessa bakterier, vanligen i näsan, men även på andra slemhinnor och på huden. Risken för bärarskap på huden är störst om den är skadad t.ex. av eksem eller småsår. Bärarskap är också vanligare hos sjukvårdspersonal, injektionsmissbrukare, diabetiker och dialyspatienter.
De gula stafylokockerna är den vanligaste orsaken till variga sårinfektioner. Inkapslade bakterier ger upphov till bölder eller varhärdar. Ett speciellt problem är sådana infektioner i vårdmiljö ("sjukhussjuka"), t.ex. sårinfektioner efter operation eller infektion av främmande material inne i kroppen (proteser m.m.). Infektioner med bakterieväxt i blodet och på hjärtklaffar är mycket allvarliga och förknippade med hög dödlighet. Gula stafylokocker kan också orsaka lunginflammation, hjärnhinneinflammation och infektion i skelett och leder.
Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning
Meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) har utvecklat resistens (motståndskraft) mot de penicilliner och penicillinliknande antibiotika (betalaktamantibiotika) som vanligen används mot stafylokockinfektioner. Svåra stafylokockinfektioner kan då enbart behandlas med ett fåtal, mycket dyra intravenösa antibiotika med besvärande biverkningar, t.ex. vancomycin. Vancomycinresistenta stafylokocker har beskrivits från andra håll i världen, men aldrig från Sverige.
MRSA sprids framför allt inom och mellan vårdinrättningar och har snabbt blivit det i särklass största vårdhygieniska problemet runt om i världen. Det tycks som vissa MRSA-stammar har egenskaper som gör att de sprids mycket lätt, en annan orsak kan vara bristande hygienrutiner. När väl MRSA etablerats på ett sjukhus eller annan vårdinrättning kan de vara utomordentligt svåra att bli av med. MRSA finns numera som en del av "normalfloran" på sjukhus i samtliga länder utom de nordiska och Holland.
I de fall MRSA finns hos en patient på en vårdavdelning kan det lätt ske en smittspridning till andra patienter på avdelningen om de hygieniska rutinerna sviktar. Patienter och personal kan lätt bli koloniserade (utan symtom) med bakterier i näsan eller på huden och ett sådant bärarskap kan fortgå i veckor och månader. Eftersom bakterierna kan ?övervintra? i hudens talgkörtlar finns det (trots upprepade kontrollodlingar utan bakterieväxt) risk för ett uppblossat bärarskap eller infektion vid sårskada eller eksem även efter många år.
Allmänt förebyggande åtgärder
Basala hygienrutiner skall tillämpas i alla vårdsituationer och i alla vårdmiljöer. Patienter som kan misstänkas vara MRSA-bärare (tidigare känd bärare eller vistats på vårdinrättning utanför Norden eller vistats på vårdinrättning inom Norden med kända problem) isoleras och kontrollodlas för förekomst av MRSA och andra multiresistenta bakterier. Konstaterade bärare isoleringsvårdas (ofta på infektionsklinik).
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom och skall anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI). MRSA är också en smittspårningspliktig sjukdom. All handläggning och utredning av patienter och/eller personal med MRSA skall ske i samråd med vårdhygienisk expertis
Kommentarer
Antalet rapporterade MRSA-fall i Sverige har stadigt ökat sedan sjukdomen blev anmälningspliktig år 2000.
I slutet av 1990-talet pågick under några år ett stort utbrott i Västra Götaland som kunde kontrolleras först efter det att omfattande och mycket kostsamma kontrollåtgärder satts in.
Sedan år 2000 har en utbredd spridning av MRSA pågått i Stockholm, men även många andra landsting har varit drabbade. En ökande andel av MRSA påträffas nu också i kommunala äldreboenden och ute i samhället (samhällsförvärvad MRSA).
Även de övriga nordiska länderna har noterat en kraftig ökning av MRSA under senare år. Det är uppenbart att den hittills mycket gynnsamma MRSA-situationen i Sverige endast kan bibehållas om mycket kraftfulla åtgärder sätts in för att bekämpa fortsatt spridning.