Någon här med MRSA eller som har kunskap om det?

Jag har haft jobbarkompisar som blev smittade, de har blivit friskförklarade. Den enes barn fick det också, men de behövde inte säga till på dagis utan barnet kunde gå kvar. Min jobbarkompisar jobbade kvar men fick inte ha någon "patientkontakt" under tiden. De gick och testade sig regelbundet och efter visst antal negativa resultat blev de friskförklarade. Jag vet att om man har MRSA och behöver sjukhusvård måste man säga till när man kommer att man har det.

Min syster har MRSA efter operation och sjukhusvistelse utomlands förra sommaren.
Hon har blivit extremt dåligt bemött av läkare här i Sverige. Under all kritik. Hon fick inte komma på undersökningar som var viktiga för henne. "Vi vill inte ha sånna som dig här" fick hon höra av sjukhuset här i stan. Hon kände verkligen att det var precis som att hon drabbats av pesten.
Till slut fick hon tid för sina skador (hon blev svårt skjuten i magen med en hel del skador som behövdes kollas här hemma).

De har sagt att de måste informera sjukhuset/VC innan hon kommer in då de måste förbereda speciellt rum för henne. De får inte ha vanliga papperlakan som finns på britsar, utan måste ha vanliga som kan tvättas i hög temperaturer så ev bakterier dör.
MRSA blir hon aldrig av med, men hon är negativ nu.

Vi har MRSA på min arbetsplats. De som bär på smittan där är antingen kateter bärare eller har någon form av sår. Vi bär alltid skyddskläder och spritar händerna frenetiskt, tilll och med ambulans personal har frågat varför det finns spritflaskor överallt man vänder sig. Man behöver alltid uppge att patienten eller att en själv har det även om det är negativt. Även en i personalen har det och det är för jävligt, hon mådde så psykiskt dåligt av det att hon va sjukskriven ett par veckor och det var oxå för att hon inte fick jobba med vård eftersom hon hade det i näsan.

vet att hon har sagt att när det blommar upp så ska hon helst inte vara uppe i barnens ansikten om dom är förkylda och heller inte lägga om sår och dyligt.

Hoppas det löser sig för dig, man kan leva så gott som normalt med det.