Fler som INTE ser fram emot jul???

Tråkigt att höra om hur dina jular har varit.
Du gör iallafall rätt i att fortsätta fira jul för dina barns skull.
Är inte heller överförtjust i jularna, eller andra högtider heller för den delen, av olika anledningar. Men jag kommer fortsätta fira dem och göra allt för att mina framtida barn skall få så bra jular/påskar som möjligt.
Du är inte ensam om att gärna skippa julen iallafall...

Jag får alltid ångest vid jul! Kankse pga mina skilda föräldrar. För när jag var yngre så hade jag ALLTID dåligt samvete gentemot dem. För det var ju alltid nån som fick vara ensam på förmiddagen och den andra på eftermiddagen, då de inte kommer överens och kan fira tillsammans. Det kan de iofs nu, när vi barn blivit vuxna och har egna familjer...... Men det sitter i!

Skönt att veta att man inte är ensam i alla fall...

Tack

Venus, har du pratat med din mamma om hur du känner inför julen på grund av hennes beteende? Ibland är det bästa sättet att lösa såna knutar men det är ju inte alltid det går tyvärr.
Jag har också ett dubbelt förhållande till julen. Några dagar före julafton 2002 trillade min pappa ihop under julhandeln och det visade sig att han hade en tumör i en lungan som spridit metastaser till hjärnan. Den julen försökte vi hålla tårarna tillbaka allihop och gick som i dimma. Ett halvår senare gick pappa bort och julen därefter blev tuff. Jag fick försöka trösta min styvmamma som var alldeles utom sig.
Ändå kan jag se fram emot julen i år eftersom jag har fått en underbar liten son och det är hans första jul i livet! Man får försöka skapa sina egna jultraditioner även känslomässigt tror jag och fokusera på det som är vackert med julen trots allt.

Venus, ensam är du garanterat inte. Jag tror faktiskt de flesta har ganska ambivalenta känslor inför storhelgerna.

Får panik när jag tänker på julen...Blir lessen när jag sitter på julen o tänker tillbaka på när jag va tonåring,av många olika jobbiga andledningar så firade jag inte tillsammans med min familj.
I år e första julen som jag verkligen längtar efter..då har jag(förhoppningsvis)fått min bebis(bf 18 dec).
Mina jular har dom senaste åren bestått av tårar o längtan efter min familj...
Så ALLA tycker inte om denna dagen....

Här är det också lite ångest laddat... -( Och det är ju främst pga dålig ekonomi. Det käns så trist att inte kunna handla det man skulle vilja till sina barn. Att hela tiden begränsa sig till en summa till varje. Eller säga till maken att du får vänta till efter jul att få din julklapp.
Men tyvärr är det så o barnen är ju tacksamma för det dom får. Så det brukar bli bra när det hela är över... Och då är jag glad...

Indigo, att försöka prata med min mamma är som att prata med en vägg som sedan rasar över dig genom ett jordskalv...
Antingen bryter hon ihop och börjar gråta och skyller ifrån sig på andra (=dåligt samvete för mig), eller så går hon till motattack på hög nivå och man känner sig knappt ens så stor som storleken på skorna man har (=utmobbad och får inte en chans till en syl i vädret)...
Så tyvärr så är det inte ett alternativ, har försökt både under tiden vi gick i familjeterapi och under tiden som vi inte gjorde det och det är antingen eller, men ingen förbättring sker åt något håll...
Kan ju även meddela att detta är min mammas sätt att lösa ALLA konflikter, oftast då genom att bryta ihop och skylla ifrån sig på andra... Sällan något är "hennes fel" utan det är jorden/solen som kretsar runt henne...

gillar inte heller Jul.. har skilda föräldrar och känner verkligen igen mig i Holmstedts berättelse. I år är första året när jag har barn själv, vilket gör att jag ännu mindre ser framemot det eftersom att det kommer spä på den vanliga dragkampen..

Visst är det så att det är lite tabubelagt att tycka illa om julen? Alla bara ska gilla den här stora högtiden som för många faktiskt bara innebär stress..

Ja, det känns lite tabu att inte tycka om "Den mysiga julen som man ska tillbringa med den glada familjen"...

Undrar om julshoppingen i år kommer slå förra årets penningskörd???