• cs68

    Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn

    Tänkte höra om det är några som är intresserade att hänga på en ny tråd - gäller oss adoptivbarn som själva har fått barn nu.

    Själv är jag adopterad från Korea och min man är svensk. Har precis fått en liten som är 3 månader nu och självklart är världens ljuvligaste! Mixen blev fantastisk! Mina föräldrar blev nog lite ställda när jag sa att vi skulle ha barn och min mor har nog inte vant sig riktigt än vid bebisen men jag hoppas att det kommer. Min far däremot är ganska glad i bebisen. När jag och min man är ute tillsammans händer det ofta att folk pratar över huvudet på mig och enbart vänder sig mot min man, av någon underlig anledning, precis som om jag inte förstår svenska (har bara bott här i över 30 år!). Då känner jag att jag måste överbevisa att jag verkligen är svensk också och artikulerar överdrivet mycket och pratar på bredaste dialekt...Fast för det mesta går det bra!

    Skulle vara roligt att ventilera lite. Jag hoppas ingen tar illa upp om frågorna är konstigt formulerade.

    Jag börjar:
    1) Vilket land är du född i?
    2) Vilket land är barnets far från?
    3) Vad sa dina föräldrar när du sa att du var gravid?
    4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din man är ute tillsammans?

    Nyfiken på om någon har fler frågor/inlägg om detta!

  • Svar på tråden Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn
  • jolo

    Hej!
    Jag är oxå adopterad från Sydkorea. Har en svensk man o världens finaste son som är 4 månader. Mina föräldrar blev superlyckliga när jag talade om att vi skulle ha barn. Varför blev dina föräldrars reaktion så?
    Jag känner inte igen det du skriver om reaktioner o bemötande av omgivningen. Jag kan nästan glömma bort att jag är adopterad ibland om du förstår vad jag menar, jag påminns inte så mycket tycker jag. Nu har jag funderat på det mer än tidigare, eftersom jag har fått barn själv så blir det nog så naturligt, att man tänker mer på sitt ursprung.

    vart bor du? hur gammal var du när du kom till Sverige?

  • Myrna

    Hej,

    1) Sydkorea
    2) Sverige
    3) "Äntligen, det trodde jag ALDRIG!" (Jag är 32)
    4) Har inte lagt märke till något speciellt faktiskt. Blev bara lite trött på att en del verkade tro att min sons gula nyans när han hade gulsot var naturlig eftersom de menade att jag ju är gul i hyn (vilket jag inte alls är).

    Jolo: Jag har också funderat lite mer kring mitt biologiska ursprung sedan jag fick min son. Mest kring hur svårt det måste ha varit för min biologiska mor att ta beslutet att lämna ifrån sig mig när jag var 6 mån. Svårt att tänka sig in i situationen när man sitter här i sin ombonade tomtebolycka men jag gissar att hon måste ha funderat en del på vad som hände mig. Av den anledningen har jag faktikst kontaktat SWS i Korea och bett dem undersöka möjligheten att ta kontakt med min biologiska mor. Jag vill bara berätta att hon fatttat rätt beslut och att jag fick ett bra liv. I övrigt upplever jag inte direkt att jag behöver den kontakten.

    Hur känner du?

  • jolo

    Myrna- Jag funderar oxå mycket på just det du skriver, om hur svårt det måste vara att lämna ifrån sig sitt barn som man burit på i 9 månader. Om jag skulle åka tillbaka någon dag så skulle jag ta reda på om min biologiska mamma lever för jag skulle oxå vilja att hon fick veta att jag har det bra o önskar inget annat än det liv jag har här. Jag har dock inte något behov av att ta reda på syskon mm.
    Jag har namn på båda mina bio-föräldrar, har du det? Vart är du född?

  • Myrna

    Jolo: Jag har också personuppgifter för mina bio-föräldrar. När jag var i tonåren hjälpte SWS mig att ta kontakt med min biologiska pappa. Vi utbytte foton och brev och sedan var vi nöjda med det. Sedan dess har jag inte funderat så mycket, men som sagt, sedan jag själv blev mor i maj har tankarna på att kontakta min biologiska mamma vuxit fram. Min syster, som etablerat en kontakt med sina biologiska föräldrar och även besökt Korea (allt det betdyer mycket mer för henne än för mig) hade en mejladress till en person vid SWS som kan hjälpa till att kontakta biologiska släktingar. Jag är född i Taegu.

  • jolo

    Oh, så spännande. Har din syster träffat sina bio-föräldrar? Vad tyckte hon om Korea?
    Om du skulle åka tillbaka, vem skulle du vilja göra den resan med då? Jag funderar på att åka tillbaka med min man eller med min mamma men jag vet inte riktigt...jag vill nog inte åka ensam iaf.
    Vad skrev din bio-pappa? Jag vet att min bio-mamma lämnade bort mig då hon var väldigt ung o ogift. Jag har då funderat på om jag skulle ställa till saker o ting för henne om jag kontaktar henne, de i hennes omgivning idag kanske inte vet om att jag finns?!

  • Myrna

    Min syster reste till Korea med en kompis som också är adopterad. De betalade biljetterna själva men sedan stod koreanska staten för logi, kost och ganska hysterisk sightseeing som enligt syrran verkade syfta till att döva statesn dåliga samvete och visa att de minsann var ett bra land trots att de adopterar bort en ansenlig mängd barn. Platser till resan ansökte syrran om på någon websajt.

    Syrran planerar en ny resa nu och ska då eventuellt träffa sin bio-mamma.

    Om jag skulle resa till Korea skulle jag nog helst resa men min sambo och min son. Eventuellt med syrran eller en kompis som också är född i Korea. Min bio-pappa berättade väldigt kort om sin familjesituation och sina intressen och bifogade ett passfoto. SWS hjälpte till med översättningen. Jag tyckte som sagt att det räckte för mig, kände faktiskt just ingenting alls inför den främling som är min bio-pappa. Han kunde liksom vara vem sdom helst som jag inte har någon relation till.

    Det var SWS som valde att kontakta bio-pappan, kanske eftersom det är känsligare att kontakta mamman. Vad jag förstått är det ju också gamla unkna traditioner och patriarkala mönster som gör att det i ett förhållandevis rikt land finns små möjligheter att leva som ensamstående mor. Min bio-mamma och bio-pappa var också unga och ogifta och planerade inte att leva ihop.

    Min syrras bio-mamma hade inte berättat om syrran för sin nya familj och kontakten sker i hemlighet. Bio-pappans nya familj kände dock till att syrran finns och skickade bilder på sig.

  • Myrna

    Vart tog trådstartaren vägen förresten?

  • jolo

    Varför har alla adopterade andra adopterade kompisar utom jag Jag vill oxå känna någon som är adopterad från Korea.

    Ja, jag undrar jag om jag kommer komma iväg dit någon gång... på något sätt så finns det så många platser i världen som jag vill se, kanske t.o.m före Korea, men jag ska dit någon gång i livet hade jag tänkt mig.

    Undrar var trådstartaren tog vägen ja!

    Nu ska vi käka sushi! Mums!

  • Michanna

    Hejsan
    Anna heter jag och börjar närma mig  30..( fyller det i feb. )

    1) Vilket land är du född i?
    Chile

    2) Vilket land är barnets far från?
    sverige

    3) Vad sa dina föräldrar när du sa att du var gravid?
    VA. när du är så ung... ( hm jag var 22 när jag fick första barnet.. )

    4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din man är ute tillsammans?

    Det är inte alltid det lättaste. Just att folk pratar över huvudet på en direkt till manen istället för mig..

    Bor i enköping nu men uppvuxen i stockholm.
     HAr tre små vilddjur här hemma..

  • Myrna

    Välkommen Michanna!

    Vet inte var TS tog vägen eller hur det är "tänkt" att tråden ska utvecklas men, ja, jag antar att ordet är fritt!

    Måste vara ganska skönt att ha skaffat barn i god tid. Själv känner jag mig lite stressad över att jag närmar mig 35 och att jag därför snart bör ta ställning till om jag ska skaffa fler knoddar eller inte.

    Jolo: Känner precis som du! Har varit i Vietnam, Kambodja och Malaysia och skulle gärna vilja se Kina och Japan men Korea... ja det får nog bero. (Är nästan mer nyfiken på Nordkorea som ju verkar vara en helt bisarr stat.) Har du några syskon?

Svar på tråden Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn