Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn

Får jag också vara med? Här är en till korean.... dock ingen Kim utan en Park, som den andra halvan av befolkningen

1) Vilket land är du född i? Sydkorea
2) Vilket land är barnets far från? Sverige
3) Vad sa dina föräldrar när du sa att du var gravid? Äntligen!
4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din man är ute tillsammans? Upplever inte att jag blir behandlad annorlunda pga mitt ursprung. Dock tror folk ofta att jag är mycket yngre än vad jag egentligen är, och behandlar mig därefter. De brukar (förhoppningsvis för det mesta men vad vet jag ) ändra sig när de väl börjat prata med mig

Tack Jolo, Myrna och Lime25!
Är ni fler som "varit tillbaka" till era respektive länder? (Det kanske redan har diskuterats, måste erkänna att jag inte har läst hela tråden...) Hur har ni upplevt det? Jag var till Seoul för första gången i våras. Det var mycket roligare än vad jag trodde att det skulle vara! Samtidigt lite sorgligt för nu är det gjort.

Ingen vidare action här Antar att ni har roligare saker för er, helg och allt som det är. Inte som jag som sitter och jobbar... Imorgon ska jag åka bort från min lilla E i fyra dagar! Snyft. Kommer antagligen att dö av saknaden så om jag inte är tillbaka om fyra dagar så vet ni varför
Trevlig helg till er alla!

Oj, vad ni har skrivit! Jag har varit bortrest och därför inte följt med i tråden men jag vill också vara med på listan!

*Honey1982 (Maja), 24 år från Jönköping. Adopterad från Sri Lanka. 1 son (född i Januari-06).

*Jolo (Johanna). 28 år. Uppsala. Sydkorea. 1 son född mars 06.

*Helis (Helena), 29 år, Göteborg, Sydkorea, 2 döttrar, mars 03, juni 06

*Sara 30 år,göteborg/phuket , Thailand med dottern sofina, mars 06.

*michanna ( Anna) 29år, Enköping, Chile, 3 barn -99,-04,-05

*lollolo (Louise) 25 år, Mölndal,Guatemala, 1 son född Aug-05

*jennsan ( Jenny) 26år, Stockholm, Indien, 1 son född Mars 05, och väntar 2:a barnet.

*maria1978 (Maria) 28år, Västerås, Chile, 1 son född juni-00 och väntar 2:a barnet.

*sara76 30 år, Stockholm, Indien, 1 son nov-04, 1 dotter aug-06

*Destined Star (Naina),Säffle,Indien, 3 barn -98,-02,-05

*Coco33 (Cornelia) 34år, Göteborg, Sydkorea, 2 döttrar -95, -01 och 1 son-06

*Lussan (Sussi) 29 år, Göteborg, Sydkorea, 1 dotter 05

*Nysnö* Stockholm, Sydkorea. Dotter 6 månader
.
*Myrna* Stockholm, Sydkorea, en son född -06

*Lillvicky* (Victoria), 25 år, Sundsvall, Sri Lanka, en dotter född sep -04, väntar andra barnet

*CuteD* (Daniela) , 31 år, Stockholm, Equador, en dotter född april -06

*Oji* 29 år, Eskilstuna, Sydkorea, dotter född april -05

Såg också att ni diskuterat längd och sånt. Jag är 158 cm vilket jag själv tycker är en förträfflig längd men jag har bara 35 i skostorlek, och det suger verkligen! Har idag försökt att hitta mig ett par nya snygga höstskor, typ stövlar eller liknande men det var helt kört. Inte ett enda par fanns i min storlek. På affärerna sa de att de bara tar hem ett par i småstorlekar och då menade de 36... Sportiga skor går väl an att hitta och det använder jag ju mest. Någon som känner till om det finns skoaffärer för pyttefötter?
Hoppas ni alla har en skön lördagkväll!

Här är en (stackare ) med erfarenhet från en toooklång förlossning. Den tog över två dygn och det känns som om kejsarsnittet "hängde i luften" hela tiden men eftersom E mådde så bra hela tiden så fortsatte de att plåga mig Det är jag dock glad för så här efteråt.

Destined star - jag tänker hoppas på samma positiva utveckling som du med tanke på tiden för kommande förlossningarna. Det kan ju bara bli bättre väl?

Mongolfläck har jag fortfarande. Skönt att höra att det finns fler som har sin kvar. Dock fick inte lilla E någon sådan. Jag är dock lite nyfiken på hur hennes hår kommer att utvecklas. Just nu är det silkeslent och väldigt "normalt" utifrån svensk standard sett. Men med tanke på att mitt är ungefär som blankt hästtagel så vet man ju aldrig. Mitt hår har en enastående kvalitet men är helt omöjligt att göra något åt. Det hänger där det hänger så att säga. Jag "råkade" permanenta mig två gånger. Gissa hur snygg jag var då?

Dags att gå och lägga sig. En ny dag med arbete, dagis och sånt väntar imorgon!

Kul att det är så mycket aktivitet i den här tråden!

Åh, lyckos er alla som har syskon! Jag har varken biologiska eller adoptivsyskon Mina föräldrar fick erbjudande om att adoptera en pojke från Korea när jag var ett par år men de hade inte råd just då

Min pappa brukar skämtsamt säga att det är tur att jag inte är genetiskt släkt med min släkt. Jag tror att han då främst tänker på min mammas, mosters och mormors enorma städmani och kontrollbehov. (Jag är alltså inte så mycket sådan )

Lime25: Min lilla tjej har också precis börjat på dagis och där finns fler halvadopterade (kan man säga så ) När min lilla E började sa de andra barnen att det "börjat en lika som L". L har adopterad pappa...

Slänger med en fråga som åtminstone jag tycker är intressant. Kanske har den redan diskuterats i tråden men om inte så... Kan ni tänka er att adoptera själva? Med eller utan biologiska barn?

Ha en fortsatt skön tisdagskväll!

Isbi: Ja, visst är babysång helt underbart! Till och med min man tyckte att det var urmysigt! När han tog över föräldraledigheten när E var åtta månader så fick jag tvinga honom att gå de första gångerna men sen släppte väl den där "oj, jag sitter på golvet och sjunger fåniga sånger med en massa mammor"-känslan och han började gilla det minst lika mycket som jag! Lilla E gillade heller inte babysim till min stora besvikelse och sången blev ett slags substitut. Nu är det ju slut på babysång för vår del och i stället har vardagen intagit sin plats i våra liv. Jobb, dagislämning och hämtning, matlagning, städning, jobb, jobb, jobb, jobb osv. osv. osv. i oändlighet... Antar att man får vila upp sig om sisådär tio år eller så

Angående Pyret82:s inlägg: Det finns väl inget att "hajja". Den här tråden är väl inte konstigare än andra trådar där folk möts som har gemensamma nämnare? Det vi här har gemensamt är vår något annorlunda start i livet. Att bli behandlad annorlunda behöver ju inte bara vara negativt.

Annyong på er alla!

cs68: Annyong betyder ungefär "public peace" och är första delen i "hej då" på koreanska. Jag mindes inte hur den andra delen stavades just då när jag skrev och hade inte ordboken i närheten

Bella76: Folk är inte kloka. Okej att någon kallar mig saker som är kopplat till mitt ursprung (det har väl hänt) men skulle någon säga något till E... Men det är lätt att säga att man skulle reagera, när man väl ställs inför en sådan situation så blir man väl så ställd, och chockad som du skrev, att man bara tappar hakan.

Destined star: GRATTIS till din vinst! Alltid skönt med extra pengar på fickan!

Helis: Jag vill också lära mig koreanska men som du skrev är det alldeles för svårt på egen hand. Skriftspråket går väl kanske an, men att tala... För ungefär ett år sedan läste jag någonstans att koreanska ambassaden i Stockholm var intresserade av att köra en kurs i koreanska. Undrar vad det blev av den... Det går ju att läsa på Stockholms universitet, men tiden finns liksom aldrig. Så du har kontakt med din biologiska familj? Det har jag också... Delvis därav min önskan att lära mig språket.

Myrna: Jag låter SWS översätta till mig. Det funkar bra (så vitt jag vet...) men tar ganska lång tid. Som du skrev är den delen av deras verksamhet gratis för oss adopterade.
Du kan säkert skicka ett mejl till dem igen och fråga hur det går. De har mycket att göra och är inte så snabba på att svara på e-post men alltid mycket trevliga och korrekta. Lycka till!

Grattis Eunyoung! En sån liten sötnos du fått. JAG VILL OCKSÅ HA!!! EN TILL!!! Eller vänta vad säger jag, hm, kanske sen, om ett tag... Men man blir bra sugen när man ser såna små!

Lillvicky: GRATTIS!

Helis: Oj, trillingsyster. Vilken grej! Det visade sig att jag, trots det som står i mina adoptionspapper, inte har några syskon annat än halvsyskon på faderns sida. Han var gift med en annan kvinna än min mor då jag råkade bli till Han dog för något år sedan också. Jag har inga syskon i Sverige så jag hade nog hoppats på några koreanska varianter... Vi får väl göra gemensam sak och lära oss språket samtidigt så kan vi ju prata med varandra i alla fall Var i Korea är du ifrån? Själv är jag från Tae Gu.

82bumbi: Det var hur kul som helst att åka tillbaka till Korea. Jag skulle gärna göra det igen för första gången, om du förstår vad jag menar. Känslan att bara landa med flygplanet var rätt mäktig tyckte jag. Roligt!

Däremot tycker jag att jag efter resan har blivit mer medveten om att jag inte uppfattas som "vem-som-helst" här i Sverige eftersom jag ser annorlunda ut. Det har jag aldrig reflekterat över förut. De tär inget som jag upplever som störande men jag känner mig mer avvikande nu än innan. Avvikande är nog kanske inte rätt ord men hittar inget bättre ord just nu. Någon som känner igen sig?

Ha en bra torsdag!

Kul initiativ! Jag jobbar ju i Stockholm så det är ingen match alls att ta oss dit! Men som sagt, jobbar ju så veckodagar är lite svåra. Skriver upp mig i vilket fall!

EV. träff i Stockholm:
F.I.N.E. - Jenny och Naomi
CuteD - Daniela och Iah
CS68 = Christin och Jacob
michanna = Anna med Michaela,erik och thomas.
Oji - A-K & Emilia

Oj, vilken planeringsaktivitet! Kul! Jag har varit bortrest och därför inte haft möjlighet att skriva in mig förrän nu. Vi kan bara helger eftersom jag jobbar (mer än) heltid.

Datum:

Torsdag den 9 nov. (v.45) (Lussan - Sussi och Cornelia)
Lördag 11nov.(v.45)
Måndag 13nov. (v.46)
Torsdag 16nov. (v.46)
Fredag 17 nov. (v.46)
Lördag 18 nov. (v.46)
Söndag 19nov. (v.46) (Lime, Oji)
Lördag 25 nov. (v.47) (Lime, maria1978, Oji)
Onsdag 29nov. (v.48)
Lördag 2dec. (v.48)
Söndag 3 dec. (v.48)

Välkomna alla nya! Har ni sett att vi försöker planera en IRL träff?

Mitt möte med min biologiska mamma mynnade ut i ny information för min del. Enligt henne var det inte hon som lämnade bort mig utan det var min biologiske far (som nu är död). Hon blev sjuk efter förlossningen och då passade han på och "ordnade" bort mig (han var gift med en annan kvinna). Tja, jag vet faktiskt inte om jag tror på vad hon säger men det spelar ingen roll. Oavsett orsak och verkan så vet jag att hon inte gjorde det för att hon ville utan för att hon blev tvingad på ett eller annat sätt (ekonomiskt, socialt etc). Det var kul att träffa henne och se att vi faktiskt är väldigt lika till utseendet. Jag visste redan innan svaret från DNA-testet att det stämde på grund av att vi är så pass lika. Det var rätt tufft!

Jag skulle tro att alla vi som har rörliga barn (ja, det har vi väl alla men jag menar sådana som inte vill sitta still mer än absolut nödvändigt ) gärna ser att det blir en plats/lokal där man kan springa runt lite. Tex. något liknande som vi har i E-tuna - Leklandet. En stor lokal med massor av roligheter för barn (sagorum, bollhav, trehjulingsbanor, hoppborgar etc) OCH café för mammorna. Helt fantastiskt. Men det är ju här... Finns inget liknande i vår huvudstad? Om inte så borde någon starta det

Välkomna alla nya! Kul att vi blir fler och fler!

Kulturhuset låter finfint! Bra att det finns någonstans att leka för de lite större små. Jag lägger till mig, med en viss reservation för att jag måste jobba Tid spelar ingen roll för mig. Det går ofta tåg från E-tuna!

Träff på (ev.) Kulturhuset i Stockholm
LÖRDAGen den 25 november Kl. ?

F.I.N.E. (Jenny & Nomi)
[Oji (A-K & E)]