Rädsla för att skaffa barn

Yrslan:
Hur fick hon mod? Bara att ge det tid?

Hej anonym rädd!

Jag känner sååå igen mig i dina känslor!!! Var lika rädd jag med!
Jag kan inte riktigt minnas hur jag vågade, jag typ bestämde att nu slutar jag oroa mig och bara GÖR. fort som attans innan jag ångrade mig! Tur det gick på första försöket, annars hade jag nog ångrat mig igen!!
Sen var det typ försent, men då kom känslorna som vad har jag gjort, hur kommer jag klara det osv.  Men ju längre man kommer in i graviditeten så vänjer man sig.

Nu har jag vant mig vid barnlivet. det som oroade mig förut, sömnlöshet, orken, förlossning osv blev min vardag och jag kom på mig med att inte ens tänka på att det var särskilt jobbigt.
Konstigt det där, men när man är mitt uppe i det så bara gör man. Tänker inte så mycket.

Det kanske är bra att oroa sig innan så gör man inte det sen?!

Anonym (Jag med):

Skönt att få så många olika svar från olika personer som är olika situationer i livet. Endel har fått, andra planerar osv.

Låter precis som så jag tänker det du skrev.. hemskt att behöva känna så ju. Man blir smått galen på sig själv. Hur tog du steget då, slutade med prev. och bara körde på "utan att tänka"? Hade du och din pojkvän funderat länge då?

tror att det växt fram,sedan har hon gått på privat MVC där hon fått mycket stöd och hjälp via samtal etc. Tror att det är jätteviktigt att man får bli lyssnad på.....Ska återkomma när hon berättat hur hon upplevt förlossningen..

Yrslan:
Har hon vanlig förlossnign eller snitt?
Själv är jag så rädd inför allt. Men samtidigt vill jag inte "misslycka" genom att vilja ha snitt därför att min pojkväns två andra barns en tidigare är födda vanligt och han tycker det är onödigt med snitt omman inte måste..

Återkom görna sen!

Var inte jätterädd för att skaffa barn men tror att nästan alla känner en oro innan man vågar ta beslutet att försöka. Man vet ju inte vad man förbereder sig inför och därav oron. Men du ska se att när du väl vågat ta steget att våga kommer du med blandade känslor stirra på ett pluss, under de följande månaderna vänja dig vid tanken för att efter förlossningen konstatera att det här var det bästa du någonsin gjort! Det finns nog ett skäl till att levernastiden är nio månader!

Får tårar i ögonen när jag läser alla fina svar! Tack för allt stöd, betyder mycket mer än ni någonsin anar! *ler*
Blir så sentimental! Vill sååå gärna, blir tokig snart!

Jo jag känner det samma!!! men jag tog modet till mej å slutade med pp i mars i år. än har inget hänt men jag skulle nog bli nervös om jag plussar! Lycka till!!

Lycka till själv
Kul du vågade ta steget!

tack så mycket! lycka till själv! uppdatrea mej gärna så följs vi åt! kraam

Om jag vågar ta steget att ta ut spiralen ja

*puffar lite!*

Hej TS!!

Ja, vi bara skippade kondomen, och lät bli att tänka.....  Då hade vi suttit kväll efter kväll och diskuterat. Säkert ett år fram och tillbaka..... (pinsamt ju......)

Men VILKEN tur att vi kastade oss in i det, vi ville ju faktiskt ha barn, och man får lägga undan den oro som man faktiskt på något sätt vet är överdriven. jag menar problem går ju faktiskt att lösa...!

Vi fick väääärldens mest underbara dotter, och det har vi inte ångrat en sekund!!!! Det är underbart att vara mamma!
Men OJ vad vi hade ångrat oss om vi INTE hade vågat!!!!!!!

Åhh tack för svaret!!

Ju fler peppningar man får dessto bättre och lättare känns det!!

Var du också så innan, rädd för eg allt?? som har med grav. och förlossning att göra. Hur gick grav. och förlossningen då??

TS:
Åh jo jag kanske är lite rädd av mig... var hyperrädd inför förlossningen, fick gå på samtal, men vet egentligen inte riktigt vad jag var rädd för.......... Rädd att inte klara av det mest.
Rädslan handlar nog mycket om att jag inte tror på mig själv, tror inte att jag klarar något.  Min man får fortfarande peppa mig i så många situationer. Är det självförtroendet?
Jag VILL ju tro på mig själv, våga tro att jag kan, det är ju bara det att det är lättare sagt än gjort.

Men det har iallafall blivit lite bättre nu, kanske för att jag har en sån härlig man som inte alls är rädd och som peppar mig.

Apråpå förlossningen. Jag var hyper rädd innan, och när första värken kom och kändes som ett knytnävsslag så ont det gjorde så blev jag så RÄDD, hur ska jag klara det??
MEN. Så fick jag lite jäklar anamma, och BESTÄMDE att nu ta mig sjutton så ska jag klara detta. Urkvinnan i mg väcktes.
Då vart värkarna hanterbara, jag tog dom an en efter en. Jag till och med var glad, det går ju, JAG KAN!  den känslan var så härlig att få pröva på! Jag tänker på det ofta, hur härligt det var på förlossningen, när jag var så bestämd.

Allt gick bra och jag kämpade ut ungen med en kraft jag inte visste jag hade. Gissa om jag är STOLT! 
Den känslan får du bara inte missa! DU KAN DU MED!!!!!

Skulle du göra om det idag? med fölossning och allt?

vet inte varför jag är rädd jag heller. är nog lite av ett kontroll freak så det är nog ovissheten, smärtan och allt sådant som får mig att känna såhär. jag längtar så oerhört mycket efter barn tillsammans med min sambo!! kanske det blir lite som prestationsångest eftersom han har två barn sedan tidigare. han har varit med förut.. jag får ha den där trevande osäkerheten och rädslan själv. även fast han säger att han inte alls kommer ihåg allt och att varje förlossnign och graviditet är olik den andra PLUS att det är VÅRT barn vilket betyder allt.

sååå svårt önskar jag bara slutade tänka och bara gjorde!!
då skulle spiralen ryka på stört

Jag är också en lite av kontrollfreak men när jag var där på förlossningen litade jag på barnmorskorna att de hjälper och finns där för oss om det blir något fel och inget är pinsamt för dom de har sett många förlossningar så de är van så man behöver inte tänka på det utan bara vara i deras händer och följa med värkarna och kämpa på man tänker man får snart en bebis i sitt famn och det kommer att gå över. De har massa bra hjälp att ge bl.a eda, lustgas och massage de var de bästa man fick tyckte jag och min sambo masserade under värkarna. Värkarna är hemska men när vi fick våran dotter i famn var vi lyckliga och väldigt stolta så det var värt allt besvär.

Kan inte tänka oss ett liv utan henne.

Hoppas ni får mod att "köra på" snart följ era intutation när det känns helt rätt så är det rätt!

Hej TS

OJA jag kan tänka mig att göra om det!