Min bror hoppade från en bro i natt.
Känner mig så ledsen. 
När jag var 15 år tog min storebror självmord, han blev 24 år, så jag är väldigt mån om mina syskon, man blir väl automatikst det när man förlorat någon.
Har en halvbror ( räknas inte som halv) somalltid varit svarta fåret, dock inte i familjen, utan i skolan och så.
Han har både Damp och ADHD så han har inte haft det så lätt.
Men för 2 år sedan hittade han sin drömtjej, 19 år, han 30, men de gifte sig och allt verkade vara frid och fröjd.
Hörde på avvägar att hon i bland kunde vara riktigt elak, men då förstod jag henne för han kan ju vara rätt jobbig, men trodde inte det var värre än vanligt kärleksgnabb.
Förr var han väldgt ledsen, innan han träffade henne och tog hårt om flickvänner gjorde slut osv.,och han skar sig i handlederna och så,men efter att han träffat denna tjejen var han så lycklig.
Men för ett halvårsedan beslutade de sig för att skilja sig, men hon har bott kvar för det är så svårt att få lägenhet, och min bror har väl gjort det mesta för att hon ska vilja bo kvar, och det blir en del tjafs dem i mellan.
I natt ringde dock telefonen hos min pappa med hans familj, min bror hade hoppat från en hög bro, ner i havet.
Han hade bråkat med sin fru och de var lite fulla och han sa att han skulle hoppa och hon hejjade på, typ, gör det då, dö med dig osv.
Han hoppade.
Hon gick hem och la sig.
En båt hittade honom medvetslös och ringde ambulansen.
Han klarade sig och pappa åkte så klart dit i natt och min bror bara grät och grät.
Han var förtvivlad och pappa pratade med honom och så, min bror ville till vår farmor oh farfar, hem ville han då inte.
Han va rädd för att frun skulle bli arg eftersom hans hemnycklar försvann ner i djupet!
Pappa sa att det viktigaste är ju att han lever, men det var då han hade berättat att hon hejjade på honom, men att de båda var fulla.
Min bror mår bättre och uppskattade att pappa kom, nu ska han sova borta, men pappa erbjöd sig tala med frun, och det ville han så gärna min bror, han klarar det inte själv, även om vi i familjen igentligen inte vill lägga oss i, men man får ju ställa upp när det behövs.
Jag kan förstå att man bråkar och säger jävligt elaka saker, men att bara gå hem och lägga sig efter att ens man hoppat från bron, den var väldigt hög, så det var ett under att båten såg det och fiskade upp honom, annars hade han drunknat, eftersom han var medvetslös.
Alltså, det är rätt rått gjort.
Eller är jag elak som dömmer henne?
