Lathet eller psykisk ohälsa? Långt...
Det första jag tänker när jag läser allt du skrivit är att min sambo borde se detta! Under min tid som föräldraledig påstod han - och gör fortfarande - att jag är lat som inte håller hemmet i toppskick, dvs skinande rent. Det är hyfsat städat hos oss, måste jag tillägga.
Jag mådde dåligt tiden efter förlossningen och orkade ibland inte städa, men det var aldrig svinaktigt hemma hos oss, inte ohygieniskt men mycket rörigt. Jag kunde inte ta mig för att fixa för jag var så nere, kunde inte vara lycklig över vår barn etc. När jag ser tillbaka på den tiden så vet jag att jag inte var lat, jag mådde rent ut sagt skit och grävde ner mig ännu mer pga att jag vara "lat" och inte dög till något, tyckte jag själv.
Jag tror inte att din vän är lat. Man kan nog inte vara så lat att man låter hemmet falla ihop så som du beskriver. Hon mår nog dåligt precis som jag gjorde, ja hon mår nog ännu värre med tanke på hur ohygiensikt det verkar vara hos dem. Mår man bra och är lycklig så tror jag inte att man kan leva i en sådan röra! Hon kan nog helt enkelt inte ta sig för saker och ting pga att hon mår dåligt. Kanske gräver hon ned sig ännu mer när hon ser röran och allt blir bara en ond cirkel.
Se till att hon vet hur mycket du bryr dig om henne! Ta med dig en skurhink, mopp och lite såpa och försök få med henne på noterna. Kanske lite fikabröd som ni kan unna er i pauserna.
Lycka till!!