Lathet eller psykisk ohälsa? Långt...

Jag tycker rent spontant att det låter som om hon mår dåligt.. (men det är ju svårt att avgöra utan att känna henne)

Jag mådde själv väldigt dåligt första tiden efter förlossningen, och orkade inte göra NÅNTING förutom att surfa typ..
Jag var otroligt trött, orkade knappt resa mig upp ur soffan.

Det blev mycket bättre när jag fick komma och prata med en psykolog. Eftersom din vän även har en depressiv bakgrund så är risken ganska stor att hon fortfarande är deprimerad.

Det är svårt det där.. Själv har jag mått dåligt stor del av mitt liv, men det var inte förrän nu jag ville ta emot hjälp. Jag kom till den insikten att jag var tvungen att göra det för min familjs skull.

Det kan vara väldigt skrämmande att ta steget att börja prata med psykolog, att börja rota i allt som man har försökt förtränga.
Försök peppa henne kanske? Säg att hennes barn och sambo (och hon själv) är värda en glad mamma och fru

Men det är verkligen svårt, för man måste våga ta steget själv.

Det kan ju finnas saker om hon inte berättat om, som gör att hon mår dåligt. Alla saker vill man ju inte berätta för andra..

Hon behöver definitivt nån form av hjälp om hon mått såhär dåligt länge.
Det är inte möjligt att du eller hennes sambo kan prata om problemet med deras BVC-sköterska, så kanske hon kan försöka få igång ett samtal med din vän?

Även om soc blir inkopplat så är deras främsta uppgift att hjälpa familjen att komma på fötter igen. Jag tror de förstår att hon mår dåligt.

Kanske ger det henne motivation att söka hjälp, så att hon inte blir av med barnen? För barnen ska inte behöva växa upp i ett sånt hem..

Det är ganska ofta som en depression inte syns på utsidan. Många gånger ser man inte mer än bristande engagemang och ork.

Tänk såhär:
Det värsta som kan hända är att de tar barnet tillfälligt, tills hon har fått ordning på sitt liv.
Men är det verkligen så illa, för barnets skull är det kanske till och med positivt?

Men, jag tror inte de kommer ta barnet utan vidare. Barnet har ju faktiskt en pappa som anstränger sig till det yttersta för att få vardagen att gå runt och som bryr sig.

Ja absolut. Tänk igenom saken!
Men nån form av hjälp MÅSTE hon ju få, för det kommer inte ordna sig av sig självt..