Är adoption moraliskt rätt eller fel?
Ok..nu erkänner jag att jag blev väldigt stött och sårad av tråden till att börja med. Men så ska jag försöka se tankarna utifrån TS perspektiv och inte läsa in att TS är ute efter att prococera utan bara vill diskutera. jag tycker dock att många har svarat bra på frågan:
T.ex: I en perfekt värld adopterades inga barn bort utan de skulle få stanna hos sina biologiska föräldrar. Ja..det vore antagligen den mest perfekta lösningen. Nu ser världen inte ut sådan utan barnen slutar på gatan med hemska öden till följd. Därför tycker jag såklart att adoption är rätt utifrån hur världen ser ut i dag.
Det är absolut inget fel i att adoptera barn om man redan har biobarn om man gör det för att man vill ha fler barn...
Vi är ett av många par som inte kan få biologiska barn utan en massa lååånga behandlingar som vi hoppar över eftersom det finns ett bättre sätt att få barn på: adoption. Och vi adopterar av samma anledning som vi ville bli gravida: Vi vill ha barn! Vi vill bli en familj! Räddar vi ett barn från ett hemskt barnhem så är det bara bra. Men först och främst är det för att få barn. Ett helt klart egoistiskt motiv! Men jag väljer också att bli adoptivföräldre eftersom jag tror att vi båda kan ge det barnet allt det inte fick i början av livet. Det tror förhoppningsvis utredarna och landet med...
Dessutom tycker jag att det vore bättre om fler svenska barn kunde adopteras istället för att skyfflas runt på olika fosterhem...vilket jag personligen inte tycker är det barnets bästa.
OCH för att erkänna mina innersta, mörkaste tankar så visst funderar man på om man gör RÄTT som hämtar ett barn från ett annat land. Men jag tror som sagt ändå att ett barn får det bättre hos oss än på barnhem eller på gatan.