Utopia, klart att de flesta tänker på att barnet får ett bättre liv än innan! inte så många barn som mår bättre av att bo på barnhem/gatan mot att ha en familj oavsett om det är i hemlandet eller i ett annat land.
Men om man som ENDA anledning har att "rädda/hjälpa" ett barn
är det en helt annan sak.
Är nu dålig på att förklara mig skriftligt, men det kan ju dels sättas mot barnet när det sen upptäcks att det kan vara jobbigt att vara förälder.."du ska vara glad/tacksam att vi räddade dej"
Sen kanske man är blind för att barnet faktiskt genomgår en jätteförändring som kan vara både smärtsam och jobbig, men som, om man är lyhörd inför det, inte behöver bli förenat med ett jobbigt liv sen bara för att man är adopterad.
Det är ju inte så heller att ett barn lämnas/produceras just bara för att det ska adopteras eller för adoptivföräldrarnas skull, utan ett barn med behov av föräldrar finns redan och sen väljs dessa noggrant ut iaf här i Sverige, sen händer det ju tyvärr att en och annan som kanske inte borde kommit igenom kontrollen får godkänt och då kan det ju bli riktigt fel.
Håller med om att många ser på adopterade barn på ett felaktigt sätt, att det tex inte är ett "eget" eller ännu värre "riktigt" barn, att det är "finare" att bära få ett biologiskt barn.
Men då är det ju hos dem moralen brister och inte i att adoptera.
