Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Jag har skummat i tråden lite men inte lusläst så ni vet.

Pellinell skrev i TS->"Har vi verkligen rätt att adoptera barn från deras ursprungsländer?"

Om vi ser det ur barnens perspektiv: att barnen skulle höra hemma där de föds, det är nåt som jag tycker främlingsfientliga partier som SD kör med, att individer har några sorts osynliga rötter till där man föds och att det är inte bra om man inte stannar där och vice versa att det är dåligt om man beger sig nån annanstans och lever. Så är det ju inte anser jag.

Det ligger inte i ens gener _var_ på jordklotet man kan leva och må bra. Inte heller kan miljöpåverkan första levnadsåren göra att barnet bara kan må bra just där det varit då och som de haft det just där. Det beror på hur _situationen_ runt barnet är om barnet mår bra eller inte, och inte på var på jordklotet man är eller i vilken kultur.

Eller menade du det från landets perspektv bara, att det inte är rätt mot ett annat land att ta bort barnen från dem? I så fall skulle jag säga att det är likadant med det. Landet har inte "rätt" till barnen på nåt sätt, äger dem. De är inte ihopknytna med landets samhälle på nåt sätt. Barnen är sina egna. Barnen har rätt till bra och trygga liv. Det är det allra viktigaste.

->"Kan vi garantera att barn inte blir en handelsvara?"

Det är förstås en annan sak. Och det måste vi naturligtvis se till att det inte blir, för barnens skull. Men som jag fattat det så köper man inte barnen för en summa pengar utan pengarna går till konkreta saker, till barnhemmen som tagit hand om dem (läste nåt om det).

Förstår inte varför en del här säger att man måste adoptera för man _vill ha_ barn, inte för man vill _hjälpa_ barn. Varför det? Står alla som tar emot hjälp av nåt slag i tacksamhetsskuld till den som hjälper? Varför ska ett barn göra det som adopteras? Ger och hjälper gör man väl kravlöst? Ta hand om ett barn är väl sannerligen en sån sak... Man ska vara beredd att ge och ge och ge om man ska ha barn, inte förvänta sig nån sorts "utdelning" som ett krav på att man ska ge.

Om adopterade skulle stå i nån tacksamhetsskuld så borde även de biologiska barnen göra det (man måste inte ta hand om sina barn). Och jag förstår bara inte hur man kan se det så.

(Kanske har missat nåt som klargör det här, har inte hängt med till 100%)

Öh.. jaha silentwings

Kanske borde kolla in vad du skrivit

Lilith skrev att det finns de som förväntar sig tacksamhet från sitt barn och därför adopterar. Det är förstås en dålig anledning att skaffa barn. Men det gäller även biologiska barn och alltså alla föräldrar.

Jag verkar inte se såna stora skillnader som en del gör mellan biologiska barn och adopterade. Möjligen att vi i omgivningen är en av anledningarna till att adopterade har det lite jobbigare. Det verkar florera en hel del föreställningar om adopterade och deras föräldrar och adoption i allmänhet.

Lilith->"fast, Utopia, jag ar aldrig hört talas om någon som försökt få biobarn har gjort det för att barnen ska vara tacksamma - har du?"

Visst har jag hört talas om "otacksamma barn" men att _föda_ barn för att det ska vara tacksamt, det har jag heller inte hört talas om. Men det är ju en bra sak. Och det är det jag menar, det borde vara likadant när det gäller adopterade barn.

Men observera alltså, det är en stor skillnad mellan att adoptera för man vill hjälpa och adoptera för att man ska få nån som står i skuld till sig. Det är en oändlig skillnad mellan de tycker jag iaf.

Hjälp som ges med medföljande krav är inte hjälp tycker jag. Det är som nån sorts affärsuppgörelse "I scratch your back - you scratch mine" eller hur det nu heter. När det gäller barn så borde man _aldrig_ förvänta sig nåt tillbaks på det sättet och det måste vara utgångspunkten när man ser på såna här frågor känner jag.

Lilith, är det inte så att barnen kommer ifrån barnhem oftast och inte direkt från en familj? Jag tror nog att barn får det bättre bara genom att komma till en familj som tar emot det, så det får mer uppmärksamhet än på ett barnhem.

Ville kommentera Liliths:
->"jag håller med, anledningen att få biobarn ska vara densamma som när man vill adoptera barn, att man vill ha barn, helt enkelt."

Men i hela den grejen ser jag också en vilja och glädje i att _hjälpa_ barnet. Det hör till. Vad är det annars man gör med barnet innan det är vuxet? Man guidar, stöttar, hjälper. Det är inget fel i att göra det Det viktiga är vad man som adoptivförälder förväntar sig tillbaks (att man inte förväntar sig nåt tillbaks, som jag redan skrivit).

->"Att de som adopterar av välgörenhetsskäl inte ska få adoptera"

Varför är det plötsligt fel att hjälpa bara för att det handlar om barn? Hjälpen innebär ju i detta fall mer än bara pengar och tak över huvudet!

Klart att det inte är att "hjälpa" att ta ett barn från kärleksfulla föräldrar med trygg familj och kärlek till en familj som bara har barnet till slit och släng och för att nån ska ärva gården eller vad vet jag hur extremfallen kan se ut. Men det är väl det som är meningen med att man "prövas", och så man ser till att barnet faktiskt får det bättre och inte hamnar i en dålig miljö?

I bra miljö så ingår villkorslös kärlek och omtanke, DET är väl vad som ska eftersträvas för barnet? Alltså är jag inte med på vad du menar med den här 3:e punkten till silentwings. Kan du förklara mer...?

Jag förstår faktiskt inte detta med att adoptera som välgörenhet.

Säger man att man också hjälper ett barn så får man inte adoptera, nekar man eller inte säger det, så får man. Jag undrar jag vad det är för blivande föräldrar om de faktiskt aldrig tänkt tanken på att de som adoptivförälder faktiskt ger barnet ett bättre liv än de hade innan? Att om man erkänner detta skulle göra en olämplig som förälder, det tycker jag låter väldigt konstigt! Att de som adopterar inte får ha minsta känsla av att de hjälper ett barn till ett bättre liv, en familj, kärlek, trygghet, nej då känns det som om de är tvugna att ljuga om de ska säga att de inte har det!

I själva adopterandet så går man väl med på att vara och agera som "förälder", eller hur? I det ingår väl då att vara just förälder? Alltså ser jag det som en hårfin linje som knappt existerar mellan att adoptera för man vill ha barn (annars adopterar man ju inte, och det är nåt som man väljer själv.....) till att adoptera för man vill ha barn och också känner att man vill hjälpa barnet till ett bättre liv. Förstår ni hur jag menar?

Alltså lite sammanfattat: kan man adoptera och anses lämplig för det fastän man _inte_ "vill ha barn"? Antingen vill man ha barn och vill adoptera, eller så vill man inte något av de två och då faller det förstås.

Pellinell skrev->"Som Lilith skrev tidigare i tråden finns ju tydligen ett klart samband mellan korruption och adoptionsfrekvens, vilket skrämmer mig oerhört. Hur vet vi att de statliga kanalerna är säkra?"

Men ska vi lösa detta genom att sluta med adoptioner till de som vill adoptera? Det har väl inte nåt att göra med vilka intentioner de som adopterar barn har? Eller jag har kanske missuppfattat nåt.

Långväga skrev->"Är barn en rättighet? Nej, kanske inte. Men ofrivillig barnlöshet kan man nästintill betrakta som en själslig sjukdom, och sjukdomar har man rätt att få vård för. Vad sägs om den konstruktionen?"

Vad har det med adoption att göra? Produceras barnen för att de ska adopteras bort menar du? Tja, surrogatmammor brukar väl det kallas, eller? (eller måste det vara ens egna gener då?) Är det inte tillåtet? Om det är en surrogatmamma på denna sidan av jordklotet eller inte spelar väl inte så stor roll. Viktigare är väl allt rumtokring har gått rätt till, ex att ingen ska behöva tvingas (eller känna sig tvungen) att bli med barn för att kunna adoptera bort det. Och om det är ok att betala för en sån här tjänst eller inte.

På ett sätt så måste jag säga att rent filosofiskt så ser jag det inte som ett problem _vem_ som producerar ett barn åt något. Tror de mesta i dagens läge angående adopterades problem beror på synen på adoption hos de runtomkring. Vi ser på ett adopterat barn så annorlunda än ett biologiskt - om vi vet. Skulle detta kunna suddas ut så skulle det bli mycket bättre. Vore det ok att det finns de som tjänar pengar på att andra vill ha barn och säljer denna tjänst till dem? Vad tycker ni?

MiNiMa->
"Men om man som ENDA anledning har att "rädda/hjälpa" ett barn är det en helt annan sak."

Det är det här jag inte fattar. Adopterar man, ska man godkännas för det, så ska man väl uppfylla några vissa kriterier. Som att man ska vara som en förälder och vilja ta emot barnet. Att man vill vara förälder med allt vad det innebär, vilja ha barn, ge det allt det behöver. I adoptionen ska ingå att man ska vilja de här sakerna, kravlöst förstås. Vad mer krävs?!

Adoption kan inte handla om "ge det lite pengar" eller på annat sätt hjälpa det lite grann. Utan det handlar om att ge barnen en helt ny framtid med alla komponenter. Det spelar väl ingen roll vad man kallar det. Det viktiga borde väl vara vad det innebär? Jag tycker man hakar upp sig på uttrycket "hjälpa barnet", att man då förutsätter att föräldern inte gör det helhjärtat eller att den förväntar sig ett tacksamt barn.

Det _kan_ förstås tyda på att personen som ska adoptera bara vill ha ett barn för att det ska känna sig bra för den gjort en god gärning, men det kan man inte förutsätta det bara för att nån vill hjälpa ett barn. Jag vill också "hjälpa" mitt barn genom att ge det en bra trygg uppväxt och lära sig att tänka kritiskt m.m m.m. Det är inte fel.

Är det nån som fattar vad jag försöker säga?

Det jag försöker säga är lite som så: Det viktiga är (som du Lilith ocks säger) att _vilja_ ha barn. Men vill man idka välgörenhet, hjälpa ett barn, så måste man vilja ha barnet. Annars kan man såklart inte adoptera. Hur kan man hjälpa barnet genom att adoptera det om man inte vill ha det? Det går ju inte.

Det spelar alltså ingen roll om man kallar det välgörenhet eller inte. OM man vill och ska få adoptera så ska man vilja ha barn. Vill man inte det, så kan man inte göra den välgörenheten.

Comprende?!

Nobelpriset till den som fattar

Annars måste jag säga att jag inte riktigt gillar att den här tråden flyttades till forumet "föräldrar". Det här är mer en etisk diskussion. Jag tycker inte att en sån här tråd här hemma under adoption här.

Ja det var så jag menade Lilith.

->"Men ok, kanske finns det hos många en tanke om att det finns så många barn på jorden som är ensamma, varför inte ta hand om ett av dem nu när vi vill ha barn, hellre än att kämpa oss blå för att få ett biologiskt barn."

Ja det var lite det jag var inne på. Det borde inte finnas (inte som jag känner till iaf just nu) en anlendning till varför barn måste bo med sina biologiska föräldrar. Alltså ser jag inte det där som ett problem eller konstigt. Det är dock inte omöjligt att det finns nåt i vår biologi som gör att de vi kan starkast knyta an till är just våra biologiska föräldrar. Men det behöver inte betyda att vi kan knyta an så mycket mindre med andra, men att det maximala vi kan göra är med just de biologiska föräldrarna. Men jag vet inte. Nån annan som vet nåt som just biologin...?