Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Nu måste jag få blanda mig i.

För cirka ett halvår sedan läste jag en stort uppslagen artikel i Irish Times (Jag sade Ordfront till dig Pelli men det var Irish Times) med anledning av en mycket uppmärksammad adoption där adoptivföräldrarna tröttnat på sitt barn och lämnat tillbaka honom till barnhemmet (!).
Ämnet adoption diskuterades ganska mycket i irländska medier just då och några saker som jag tänkte mycket på var följande:

De länder med högst antal utlandsadoptioner överensstämmer ofta med de länder där korruption är mest utbrett. Vietnam och Vitryssland nämndes liksom Kina. Enligt tidningen roffade tjänstemän på alla nivåer åt sig pengar från utländska adoptionsorganisationer och dessa tjänstemän genomdrev ofta tveksamma adoptioner för att sko sig själva.
För mig känns det som hal is. Att tjänstemän tjänar pengar på att driva igenom adoptioner - ska någon tjäna något så är det väl kanske barnhemmet (eller i alla fall få igen för sina utlägg). Man tangerar barn som handelsvara om det är på annat sätt!

Det andra var att tidningen visade att den enda lösningen som erbjuds unga kvinnor med barn (eller gravida) ofta är adoption. Så en ung, ensam kvinna med ett spädbarn erbjuds adoption som lösning på hennes problem med pengar, barntillsyn och boende. Speciellt gällde detta Kina och Vietnam igen. Om kvinnan istället kunnat få en viss statligt garanterad inkomst under tex. det första året och sedan hjälp till barntillsyn så hade - enligt Irish Times - många kvinnor inte adopterat bort sitt barn. Det fanns grupper av kvinnor i Kina som lurats/tvingats/pressats in i adoption som nu gick samman för att försöka få tillbaka sina barn. Jag tror att man måste vara ENORMT försiktig om man ska adoptera barn från ett så genomkorrupt land som Kina, faktiskt. Egentligen kanske det inte är ett lämpligt land att adoptera om nu tjänstemän är mer intresserade av att tjäna pengar än att barnen får bra hem - och att adoptioner alltså kan ske mot förälderns vilja!?

I tidningen nämndes länder där adoptioner gick schysst till, Indien, Colombia, Ryssland bland andra.

Sedan det här med att vilja hjälpa ett utsatt barn - Adoptionscentrum skriver ju i sina reklamannonser att "Ett barn behöver föräldrar". Från deras sida verkar det inte vara så att det bara är föräldrarnas längtan efter ett barn som gäller utan även barnets behov av ett hem - ? Om adoptioner går schysst till är det väl en win-win-lösning för föräldrar och barn, även om det förstås är så som Jennie m ie skriver, att inget barn ska behöva känna tacksamhetsskuld mot föräldrarna.

De här föräldrarna lämnade i alla fall tillbaka sin son till barnhemmet. Han hette Tristan och var 3 år då. Han var ett par månader när de fick honom. De fick ett till barn sedan (biologiskt) och mamman sade att Tristan inte passade in längre. Fruktansvärt. Paret var irländare och pojken adopterad i Indonesien (tror jag) men paret och barnen bodde någon annanstans. De tvingades i alla fall av en irländsk domstol att betala skadestånd till pojken, men de fick inte tillbaka honom eftersom de var olämpliga som föräldrar. Han adopterades av en annan familj sedan.
Tyvärr minns jag inte hans efternamn men sök ni på Tristan och adoption så får ni nog upp storyn.
Här, till exempel: www.adoptionireland.com/campaign/ica_news.html

Just på den länken hittar jag av en slump en artikel om en guatemaliansk (guatemalier, vad heter det?) som höll på att få sitt barn stulet av en illegal adoptionsorganisation! Där kan ni läsa, ni som inte tror på irländska tidningar...

Greta05: Har du länkar som visar att det jag läst är otänkbart? Jag tror inte alls att det är omöjligt att föräldrar pressas till adoptioner i en del länder.

Jag tror att det finns mer skumt än man tror i detta, världen över.

Ja vet inte om Irish Times menar att Colombia är mindre korrupt än Kina, det var inte heller det de sade. De sade att adoptioner från bland annat Colombia går schysst till - kanske beroende på en väl fungerande organisation där.

Ojdå, då kanske vi ska sluta prata internationella adoptioner helt och hållet!
Stäng tråden, Pellinell!

maisie: Du missuppfattar lite, är jag rädd. Här talar vi om internationella adoptioner och barnen som adopteras kommer från länder som inte är Sverige och följer svenska lagar. Det är just därför det här med adoptioner kan vara ett problem, eftersom korruption finns och illegala adoptioner och förmedlinga äger rum.
Vill du bara diskutera hur de cirka 0 svenska barnen som adopteras bort per år har det så blir det nog få inlägg.

Jag har inget svar på frågorna Greta05. Jag vet inte riktigt vad jag ska söka på. Illegal adoptions kanske.
I Irish Times var det som sagt ingen gradering av hur korrupta de olika adoptionsländerna var, utan vissa länder (som också är korrupta) var det mer risk för oschysst hantering av adoptionerna, i andra mindre. Däremot sade de inte att Colombia är mindre korrupt än tex. Kina.

Greta05: Ja du. Vi har också tänkt på adoption. Men jag vet inte. Jag skulle ju inte vilja adoptera ett barn som mamman velat ha kvar. Men hur stor risken är för det - ? ÄR det någon risk? Jag vet inte.

Silentwing: Men att växa upp med en känsla av att man måste vara tacksam mot föräldrarna är nog inte så nyttigt. Kanske finns det då en annan, lämpligare familj.
Å andra sidan - jag är inte adopterad men kan ändå känna en tacksamhet mot mina föräldrar för att de fött mig, tagit hand om mig, stöttat etc. Det kanske de flesta gör - ? Men om föräldrar adopterar ett barn med baktanken att barnet ska vara tacksamt tror jag det blir fel.

Vi har ett biobarn och kan alltså få barn, men jag har också tänkt i de banorna att varför sätta ännu fler barn till världen när det finns så många hemlösa barn - fast det är inte riktigt välgörenhetstänkande, som jag ser det, mer realism...

Yrslan - hur ser du på det här med överbefolkningen som argument? Alltså om man känner att det redan finns så många barn i världen och att det inte är nödvändigt för en med biobarn, att man därför adopterar? Tror du det uppfattas som välgörenhet?

Silentwings: Lugn, vi tycker olika.

Jag VET att det finns folk som adopterar för att göra en god gärning. En granne till min mans brorsa adopterade och sade det rent ut, att de väntade sig att barnet skulle vara tacksamt.

Du är inte ensam på jorden om åsikter om adoption, det finns folk som adopterar delvis för att barnet ska vara tacksamt.

Ok. Använder man stora bokstäver skriker man och det tycker inte jag är att vara lugn.

Kan vi diskutera vidare nu? DU vill inte adoptera av välgörenhetsskäl men det finns det folk som vill. Och det tycker vi är fel.