Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Jag måste lägga mig i denna diskussion. Jag hamnade på den här sidan av en slump, men kände att jag måste registrera mig för att få vara med och diskutera.
Jag är själv adopterad och har under hela min uppväxt varit emot adpotioner. Visst, jag fick komma hit till sverige och fick en bra uppväxt. Jag var aldrig mobbad, hade många kompisar och hade det ävl allmänt som vilken svensk som helst.
Men kag kände mig ALLTID annorlunda. Detta är inget jag kommit över idag, snarare tvärtom. När jag var ett barn förstod dom flesta att jag var adopterad (speciellt som jag bodde i en småstad och det fanns inte så många invandare elelr adpoterade)
Jag har alltid känt mig utanför på ett sätt, säkert mycket mer än mina kompias upplevde mig. Dom har alltdi sagt att dom aldrig tänkte på att jag såg annorlunda ut eller kom från ett annat land. (Asien)
Men nu i vuxen ålder med egen familj och barn så tänkte jag fortfarande på det hela tiden, att jag ser annorlunda ut.
Nu är jag säkert en sån människa som väldigt gärna vill smälta in och vara som alla andra (kanske för att jag aldrig gjort det).
Många säger, vilken tur att du kom hit till sverige. Ja fast jag resonerar inte så. Hade jag inte kommit hit hade jag ju inte vetat om det här livet. Jag hade i alla fall känt mig hemmastadd (kanske). Jag hade varit bland folk som ser ut som jag och lever den kulturen. Visst, jag kanske hade hamnat på gatan men det kan man ju aldrig veta. Det kanske hade gått bra också.
Jag var som sagt emot adoptioner och tyckte att det var egoistiskt. Det tycker jag fortfarande, men jag har ändrat mig på en punkt. Pga att jag är egoistisk så skulle jag nu tänka mig att adoptera ett barn!
Alla som adopterar har min fulla förståelse, men jag tror inte att det alltid är det bästa för barnet.