Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Har bara snabbt läst igenom en del av inläggen, en del väldigt otrevliga. I Sverige är det inte bara att adoptera- som presumtiv adoptivförälder går du igenom procedurer som utredning av psykolog för lämplighet att adoptera. Själv har jag inte adopterat ett barn men jag tycker det är starkt att genomgå undersökningar som verkligen går in i detalj på dig och din relation för att få möjlighet till ett barn att älska. Jag har aldrig ens tänkt adoptivbarn om de barn och vuxna som jag har träffat de är ofta så lika till sättet, ja till och med till utseendet sina adoptivföräldrar att det inte råder någon tvekan om vem deras föräldrar är trots olika färg på ögon och hud. Dessutom är det så lätt att älska ett barn var än de kommer ifrån. Ni som nästan hatiskt uttrycker er motvilja- hur gamla är ni? Har ni egna barn? Vad har ni för erfarenheter som gör att ni kan uttala er om det hemska med adoption?