Aldrig.
Kan bli lite irriterade ibland. Men det beror oftast på att man är trött eller så. Tycker lika i mycket och i övrig respekterar vi varandras åsikter. Inget att bråka om.
Varken han eller jag är personer som bråkar överlag, typ på jobbet eller så.
Det var mest i tonåren som jag och mamma rök ihop en hel del, men vem gjorde/gör inte det :)
"Anonym" skrev tidigare som svar på annat inlägg att "det kan inte vara bra att aldrig bråka, man blir ju arg ibland"
Varför är det så? Är det bråket som definierar ett bra förhållande? Har kompisar som säger att innan man haft sitt riktiga bråk så vet man inte om det "är på riktigt" typ...
Så om man kommer jättebra överrens med sin sambo, diskuterar när man tycker olika, gör nåt man inte har lust med för tillfället för sin sambos skull (och vice versa) -t.ex. åka o handla eller så, helt enkelt tänker lika i stora fråfor skulle det göra att förhållandet inte är så "stabilt" och "säkert"
Klart man blir arg ibland, men jag blir aldrig arg på min sambo, som jag skrev tidigare lite irriterad ibland, vilket oftast beror på trötthet eller så. Är inte en person som blir arg så lätt överhuvudtaget. Diskuterade det här med en kollega häromdagen, hon sa att ett förhållande som mitt och min sambos är vad hon vill ha, annars är hon hellre singel. Vår tredje kollega däremot bråkar/tjafsar/gnäller en hel del med sin sambo, verkar inge kul...
Hur känner ni andra som inte bråkar med er partner?
Förtydligande av mitt inlägg:
Jag menade inte att det är fel att bråka eller tjaffsa eller nåt. Ganska säker på att jag och min sambo kommer göra det, om inte förr så när vi får barn och man aldrig sover ut och är trött...
Det var mer angående den inställnignen att "de som inte bråkar har inte ett bra förhållande.."
Klart det är naturligt att bråka, men det är väl lika naturligta att _inte_ bråka...