sjukhusfobi

puffar

Jag hade både blodfobi och sjukhusskräck. Det gick bra. Man är så inne i det som händer att man inte tänker så mycket på var man är. Men jag gick på Aurorasamtal inför andra förlossningen och det hjälpte oerhört mycket.

Jag har också blodfobi och tuppar av lätt men bm har skrivit det i min journal,hur mådde du efteråt?
Jag tycker det är jobbigast eferåt man känner sig äcklig och svimmfärdig,man vill nog bara hem och så har man blivit stucken och allt,fast man har ju fått nått underbart.

Ja, efteråt tyckte jag det nästan var värre, trots underverket man fått... Jag ojade mig lika mycket för att ta bort kanylen ur handen som för själva förlossningen.

Men det var helt okej för mig att stanna kvar på bb ett tag när vi väl fått eget rum.

Jag avskyr sjukhus, läkare nålar o allt som har med det att göra. (som patient då)
Jag löste det smidigt genom att föda mina två första barn på en ABC klinik. Man föder i ett rum med hemmiljö uppe på avdelningen man sen skall ligga på. Där finns inga läkare inga olika massa smärtlindringar osv. Man föder så naturligt det bara går. Innan går man på inskrivningssamtal och talar om ungefär vad man förväntar sig o sen skrivs det in i journalen.
Suveränt!

puffar

Har extrem sjukhusfobi, tandläkarskräck, sprutfobi osv.. Ville därför inte ha EDA som bedövning utan hyrde tens att ha hemma för att stå ut längre. Kanonbra! Läste på en hel del innan så att jag skulle ha realsitiska förväntningar och så tänkte jag att blir det riktigt outhärdligt så får jag väl be om EDAN ändå(som sista utväg). Att läsa så mkt och precis allt kring förlossningen gjorde mig aningen ångestladdad men det la sig lagom till det var dags. Tror att oron var lite bra, som en slags mental förberedelse.

Hur som helst;Åkte in när jag inte stod ut hemma längre, var då öppen 5cm. Fick lustgas, akupunktur, varma kuddar om magen och det gick jättebra fast det gjorde vansinnigt ont!
Kunde följa med i det jag läst och förstod hur kroppen arbetade för och jag försökte följa med med. Litade till att min kropp och att det skulle gå bra. Hade också läst nånstans att barnets huvud är mjukt och pressas ihop lite då det ska ut. (Var mer rädd för att sys än att föda)Sprack lite och andades lustgas då de sydde. Gick också bra. Är inte alls rädd för min kommande förlossning med andra barnet.

Inte direkt fobi, men jag tycker miljön är så oerhört deprimerande. Jag förknippar sjukhus med sjukdom, smärta och död och det tar verkligen emot, dels att behöva stressa iväg mitt i värkarbetet, dels att behöva uppleva förlossningen och barnets första timmar på ett ställe där folk normalt är sjuka och dör.

Jag har fött ett barn på sjukhus, och var då förberedd på det värsta och ondaste man kunde tänka sig, men med den jämförelsen blev faktiskt förlossningen rätt OK. Fast andra gången när vi inte hann in så insåg jag ju hur underbar en förlossning egentligen skall vara! Jag vill lösa det hela genom att föda hemma med barnmorska denna gång. Lugnt och tryggt och glädjefullt!

Men jag tror upplevelsen på sjukhuset kan bli väldigt olika beroende på vilken barnmorska man får. En del tar över och styr väldigt mycket medan andra låter en styra själv. En del är lyhörda och andra gillar inte att man kan något eller vill något. Fast det är nog svårt att få slippa nålar och onda undersökningar, men hota med att åka hem så slipper du nog. Eller kanske hemförlossning är något för dig också?

Nej jag vill ha bedövning... men är rädd för kanylen,jag är nog mera rädd för att ej få någon bedövning..

Och det värsta skulle vara om dem måste snitta mig avskyr ju sår och blod blir alldeles svimmfärdig och stygnen dem tar idag är ju hemska,dem häftar ju dit stora,hårda äckliga stygn och så skall man ta bort dem sen..då får dem söva ner mig haha.

Vill gärna vara på sjukhus ifall barnet eller jag behöver hjälp det känns tryggt,men är livrädd ändå,jag får läsa på som du och vara så förberedd det går.
Tack!