Arg på sambon för att jag måste genomgå IVF...

Alla känslor är inte logiska. Man kan inte hjälpa vad man känner.
Jag tycker också det är orättvist att det alltid är jag som måste till doktorn trots att det är VI som vill ha barn. Det är alltid jag som ljuger om frånvaro. Det är jag som tar reda på fakta och håller koll på menscykeln och datum, ringer och bokar tid, går till apoteket.

Jag tror jag skulle känna likadant även om det var hos mig själv som felet låg fast värre kanske. (Slumpen har bestämt att det är hos min kille felet ligger.)

Det är inte heller okej eller logiskt att bli sur när ens kompisar blir gravida. Det är missunnsamt och idiotiskt, jag vet det, men... ...