Arg på sambon för att jag måste genomgå IVF...

jag har jag gjort så att mannen får ringa och boka alla besök och han får engagera sig en del..till en början så gjorde jag allt men det gör jag inte längre...
jag tror att det är viktigt att man engagerar sig båda två....

jag förstår att du är besviken på att pga din mans dåliga spermier så får du genomgå den medicinska biten av IVFn men rent pyskologiskt så genomgår ni ju den båda två.

Jag tror man får tänka på lite olika alternativ:
1) Jag älskar den här personen och vill leva mitt liv med honom/henne. Jag gör ett aktivt val och satsar på IVF och genomgår alla behandlingar för att VI tillsammans ska få barn.
Oavsett om det lyckas eller inte så får jag leva med min man/kvinna och det står högre än att få ett biologiskt barn.

2) Vi kan använda oss av en äggdonator/spermiedonator och på så vis få pröva om vi kan få ett barn som åtminstone har den ena av oss som biologisk förälder.

3) Jag kan välja att separara från min partner och se om jag hittar ngn annan att dela livet med och kanske lyckas få biologiska barn med honom/henne.

Det viktigaste tror jag är att när man har gjort ett aktivt val själv så måste man försöka lämna det andra bakom sig för om man hela tiden går och grämer sig över situationen så plågas man bara psykiskt.

Jag vet mkt väl att detta inte är lätt och det finns INGA ENKLA lösningar men jag tror som sagt man måste göra ett aktivt val och säga till sig själv att nu har jag gjort mitt aktiva val och jag kan inte ta andra val samtidigt. Alltså måste jag göra det bästa av mitt val och försöka känna mig tillfreds med det.