Arg på sambon för att jag måste genomgå IVF...

Skuld känner han definitivt, jag är den det är fel på, jag känner mig misslyckad och tacksam över att han stannar kvar och kämpar med mig. Som tur är så påverkar IVF inte honom, det är ju jag som får utstå allt, så det är "enklare"

om min man hade lämnat mig för att jag inte kunde få barn - så hade jag accepterat och förstått - om än blivit ledsen. Det är varje människas rätt att vilja ha egna biologiska barn, och adoption där man verkligen går in för en annan människas barn sker bara i vår i-värld.

Min man kommer från en annan kultur där egna biologiska barn är det enda som räknas och därför har vi det extra tufft, påtryckningar från hans familj är enorma. Är det rättvist mot mig? nej. Men förståeligt. ni vet, gamla traditioner vi även hade här att barnen ska vara biologiska och ta över gården eller så... försörja familjen. För män och framför allt för många utländska män, betyder det mkt mer än för oss. Konstigt nog!! Kanske för att vi kan få modersinstinkter för andras barn med, jag vet inte... vi är vana vid adoptioner, IVF osv. I andra kulturer skiljer de sig eller skaffar en fru till...

Vad jag vill säga här är att det inte är så enkelt och att man inte förlorar alla hemska tankar bara för att man gjort sitt val i livet. Du får nog känna så ett tag - och att du kanske även skuldbelägger honom om något påverkar dig framöver, och då poppar det upp igen. Därför håller jag med cah, i dr Phil-stil - var realistisk:
När du väl bestämt dig så måste du bearbeta dina känslor för de får inte påverka din man. Du har valt att acceptera och genomgå det här. Du behöver inte vara glad för det men iaf hålla det för dig själv. Kan du inte det - lämna honom eller ta alt 2 om donator. Annars kan förhållandet förstöras iaf och då har ni kämpat till ingen nytta.

Valet var ditt och är det än, du kan fortfarande byta inriktning eller lämna honom. Att du väljer din partner och riskerar att inte få egna barn är vackert. Men det får inte gå ut över relationen för då är det meninglöst. Då gör det ont i honom iaf!! Så ta en dag i taget. Du behöver inte binda dig för livet heller om du inte står ut med tanken kring att inte få egna barn.