Vad är typiskt svenskt ??
Jag håller på med ett arbete i skolan om ämnet "typiskt svenskt". Det vore roligt att höra era åsikter om hur en typiskt svensk är, eller vad ni tänker på när ni hör ordet.
Jag håller på med ett arbete i skolan om ämnet "typiskt svenskt". Det vore roligt att höra era åsikter om hur en typiskt svensk är, eller vad ni tänker på när ni hör ordet.
Om man pratar med utlänningar om deras syn på svenskt, så säger väl dom flesta: Blonda å blå ögda.
Tips är att gå in på UD:s hemsida och där läsa en utredning om andra länders - utlänningars syn på Sverige. Undervisar i svenska utomlands för utlänningar - så det har varit kul att se om det "stämmer".
Annars kan jag väl tillägga: Jantelagen, ordet lagom, otroligt patriotiska - stolta över allt som har med Sverige att göra (inbillar oss att allt som är svenskt, allt från tillverkning, samhällssystem, socialstyrelsens rekommendationer etc, etc...är det enda riktiga i världen )
Har själv märkt hur omedvetet påverkad jag varit och det är JÄTTEMYCKET som är fantastiskt med Sverige - men jag har fått lära mig att se lite mer nyanserat på Sverige som utlandssvensk...
Lycka till med arbetet!
att inte prata med de andra som väntar på bussen.
att skynda sig när grannen kommer så man ska slippa dela hissen.
typiskt svenskt är att prata om vädret. Jag vet inget annat land som pratar så mycket om vädret som vi gör i Sverige. Och att klaga på det ena eller andra.
Jag är inte svensk så här kommer lite av mina åsikter vad som är svenskt, i och för sig har jag bott här i evigheter men min sambo är ganska nyinflyttade och reagerade på;
Sylt till mat/kött - lingonsylt och köttbullar, blodpudding och sylt, alla som hälsar på oss blir alltid lika förundrade. Även över marmeladen till ostfrallan men det brukar de kunna ta.
Midsommar - vuxna människor som dansar konstiga danser runt en stång, små grodorna slår allt!
Fin natur - och rent i naturen. Förr var tex min mormor alltid så häpen när hon hälsade på över att det var så rent i städerna osv, men det har ju ändrats en del, åtminstone där jag bor.
Att vara suspekt och "inåtvänd" - man hälsar ej på grannar, man pratar ej med okända tex om man åker tillsammans i buss i flera timmar eller i tåg. Det är fruktansvärt svårt att komma svenskar nära och lära känna dem - alltså att bli vän med någon.
Bra vägar - man flyter fram, åtminstone här i trakterna - det blir alltid uppmärksammat!
Det var allt jag kan komma på för tillfället...
på allvar:
volvo, villa, vovve - ett standart
inte sticka för mycket ut...
Kräftskiva
Snappsvisor
surströmming
Abba
Svensk familj (uppfattas som trekant)
finns säker mera...
Jag tycker den svenska monarkin är typiskt svensk - är i alla fall en sak jag tänker på när jag hör begreppet "typiskt svenskt".
Kungen är statschef...smaka på ordet...STATSCHEF...
...chef över staten, högsta hönset, the boss of all bosses, eller hur man nu ska uttrycka det.
Han är alltså überboss - men såfort han uttalar sig offentligt om något där man kan ha en åsikt så brakar helvetet lös och alla hackar på honom och så får han komma med någon tafatt förklaring eller ursäkt.
Det är lite grand som han ska vara kung men ändå inte i nån slags svensk äta-kakan-men-behålla-den kompromiss.
Kompromissviljan och fungerande kö-system ser jag som ganska svenskt.
Att klaga på allt. Att aldrig vara nöjd med det man har. Missunsamhet - i det tysta.
Att dra sig inom sig själv och inte ens veta vad ens grannar heter. Att tycka att alla andra utom man själv har /gör fel...
Att så många har jättefina balkonger med blommor och möbler och prylar. Men så ser man aldrig någon där?!