Dricker han för mycket?

TS här igen.

Personlighetsförändrad vet jag inte, jo kanske ibland. Värst är att jag känner att han tappar omdömet fullständigt, som ett litet barn. Jag blir orolig för hans säkerhet och får ta en massa ansvar. Vi har ett litet barn själva och jag önskar att han inte tyckte det var fullt så kul med alkohol .

TS igen. Tack för svaren. Vill gärna höra fler åsikter.

TS här igen.

men han dricker aldrig hemma på det viset, bara när han går ut. Så vårt barn ser honom aldrig onykter. Jag är mest orolig för hans dåliga omdöme, blir orolig att han ska hamna i slagsmål eller bli nerslagen på väg hem från krogen.

TS här.

Nej det är inte bättre! Det är inte det jag menar. Jag menade bara att vårt barn inte ser honom full. Jag tycker själv det är jättejobbigt att han dricker så mycket när han går ut, blir som sagt väldigt orolig!

TS här igen.

Jag håller med er allihopa om vad ni säger. Tro inte att jag stoppar huvet i sanden. Jag sa åt honom nu på telefon att han fick låta bilen stå tills i eftermiddag. Jag blir så ARG på honom !

Jag har vuxit upp med en pappa som inte tål sprit, han blev personlighetsförändrad. Och han drack ganska mycket, även om han inte drack när han skulle till jobbet. Han skötte alltid sitt jobb som han skulle. Men jag ser det ändå som om min far hade problem med alkoholen och jag tycker fortfarande att han har det, trots att han inte dricker lika mycket alls längre. Men hans "allergi" mot sprit gör att han alltid kommer att "ha problem med spriten".

TS här. JAG tycker ju att han har problem med alkoholen. Men han tycker inte det själv.

TS här igen.

Jag behöver ju tid för mig själv ibland så jag ser gärna att han går ut ibland. Det är drickandet jag sätter mig emot!

Han är allt annat än omogen och ansvarslös annars så han känner väl att han behöver detta ibland. Men jag tänker inte acceptera det. Ska jag be honom om en vit månad? Vet inte hur han kommer reagera... .

TS här igen. Det verkar bli en massa missförstånd. Jag VILL inte gå ut på helgerna (är för trött) och även om jag skulle vilja skulle han vara den första att uppmuntra mig. Han är en fantastisk pappa som tar en massa ansvar för vårt barn. Det är inte på den nivån problemet ligger!

Han super inte jämt men NÄR han gör det blir han som ett barn, oberäknelig och ansvarslös. När jag frågar hur mycket han druckit svarar han alltid "Inte så mycket" OAVSETT hur mycket det faktiskt var vilket gör att jag känner att jag inte litar på honom.

TS här igen:

Flourtanten och Tristan, ni ska inte bråka inbördes. Ni har båda varit till stor hjälp i och med att det jag behöver är att känna att jag har "rätt" att reagera.

Jag tror själv inte att han är alkoholist däremot har han ju uppenbara problem att hantera alkohol. Om jag ber honom ta en vit månad så tror jag han kommer bli ganska provocerad och tycka att det är onödigt och det kommer i så fall bekräfta mina misstankar. Han säger att han bara kan slappna av ordentligt när han dricker .

TS igen,

jag vet inte om det är att ta till storsläggan att direkt stämpla honom som alkoholist. Han dricker aldrig när han är ledsen eller ensam t ex.

Mycket av det han blir när han dricker är han redan innan (slarvig med tider, glömsk et c). Det förstärks "bara" när han dricker. Annat tillkommer som känns värre och visst, jag är orolig.

Det är kanske inte så stor skillnad med att ha problem att hantera alkohol och vara alkoholist men det är nog en gråzon däremellan och det är där jag tror han befinner sig. Hursomhelst känner jag mig styrkt i att min känsla är berättigad och jag ska prata med honom.

Tycker synd om dig tjejen, jamenar att du ska behöva känna dig vuxen o mogen (vilket du är!) När han inte alls verkar ta samma ansvar.
Och att du ska behöva ligga o oroa dig om nätterna när han dricker.

Jag dricker själv nästan aldrig sprit, visst festar jag men jag har inget behov att festa såfort en fredag eller lördag kommer.
Min nuvarande pojkvän verkar ha det syndromet, för honom är helg=fest.
Han dricker kanske inte sig aspackad varje helg, men öl är alltid inblandad i helger ändå.
Jag oroar mig då helger börjar närma sig för då vet jag att han oftast ska ut. Jag OROAR mig då helgerna närmar sig.. sjukt.. (Har knappt tänkt på det riktigt förenns nu då jag skrev det..)
För honom verkar det vara ett sätt att koppla av= ta ngr "bira".

Tycker i ärlighetens namn INTE att man ska behöva ha det såhär, man ska lyssna på varandra i en relation. Jag måste fundera över min relation, för helgerna gör mig nervös o orolig, för honom är det avkoppling. Tycker du skall göra samma sak, du förtjänar att vara lika glad som han och känna dig lika orosfri.
Att du oroar dig om nätterna när han är ute och att han inte lyssnar på hur du känner det, det är skit, ta inte skit utan att ge gumman!
Så tänk på dig själv, ställ ett ultimatum

Styrkekramar!