Jag pratar för mycket

här är en till

Mycket förr.Då fick jag höra att jag har kronisk mun diarè.
Jag var sådan tills jag träffade min man.Lång historia men hoppas att jag hittar dit igen då jag kan pladdra fritt.Just nu måste jag bita mig i tungan och vakta den hela tiden.
Men om någon kommer in på ett ämne jag kan så vill jag genast berätta allt jag vet och tror om ämnet.
Då blir jag framfusig fast jqag igentligen är blyg och inte vill synas.Jag gör så för att jag blir så glad när jag har något att berätta och så tycks det aldrig ta slut..,..
Suck ,ibland blir jag leds på mig själv.

Förresten ska man inte skämmas.Man är den man är eller som Bolibompa säger :man är som man är och man får va som man är.Sluta mobbas mobbas inte mer ,jag är jag och jag är jätte bra!

Precis.Ligger i skilsmässa nu med min man eftersom han totalt utplånade min personlighet.
Nu har jag av någon anledning hittat självförtroende i en liten burk i förådet och då blev det slut mellan oss.

För det andra är det härligt med personer som pratar.

Japp.Dilemma.Ibland får man nog och vill bara inte prata då man redan har fått ur sig allt ett tag.

inget fel på att vara den tysta mystiska partnern heller *ler*

välkommen
Hörni nu slutar vi skämmas va?
Alla är olika och pladdriga kompisar är det bästa som finns!