Jag var blyg som barn, men kom över det. Idag pratar jag alldeles för mycket ibland. Känner mig tvungen att säga nåt när ingen annan pratar. Börjar man prata om semestrar t ex, känner jag mig tvungen att berätta om alla mina semestrar. Har även för lätt att prata om sex o att svära. Svär inte automatiskt, men det stärker det man vill säga. Gillar ändå inte det. Känner många pladdermajor o det är en tilgång att ha talets gåva, men allmänt är det lite för jobbigt. Råd?
Skönt att andra känner likadant. Men har ni fått negativa kommentarer också? Det har jag.
Ninni; känner igen mig så mycket! Får du inte prata för din man, eller hur menar du?
Jag försöker att berätta en eller två saker om ett ämne. Jag vet även att jag har lätt att bli avbruten av nån orsak, så får jag ordet babblar jag på.
Ja, de som tycker man är för snackig kan man själv tycka är för tyst. Men det man själv tycker är jobbigt, kan man ju kämpa med lite ändå. Det är trist att ha varit blyg o kommit över det o så blir det för mycket på andra hållet.
Tack för tipsen! Erkänner att jag har svårt att lyssna.