Kommer ni brättta för era ivf-barn?

Hej svejs!

Har funderat på samma sak, kan väl inte säga att jag funderat klart, men här är vad jag står i dag:

Mina närmsta vänner, min mamma och pappa, vet att vår dotter kom till med hjälp av IVF. Min sambos föräldrar vet inte om det. Jag tyckte det var jobbigt när vi inte kunde bli gravida på naturlig väg. Och var helt öppen med att vi skulle bli tvugna att ta emot hjälp.

En vacker dag så kommer vår dotter att få reda på hur hon kom till. Sen får hon välja själv om hon vill föra det vidare till sina vänner. Känns inte som något konstigt, och det måste vara bra mycket enklare att berätta hur barn blir till på konstgjord väg än på naturlig väg

Jag menar, dottern är ju en del av mig och min sambo, jag har burit henne i nio månader, fött henne, ammat. Hennes pappa har varit där från första stund. Vi älskar henne och varandra. Inte är vi mycket mer annorlunda en "vanlig familj". Enda skillnaden är att vi fick hjälp av andra fiffiga människor att göra henne, när vi inte klarade det själva...och att vi kanske längtat lägre...

Har vänner vars barn kommit till på så sätt och det berättade de öppet genast hon blev gravid. Tror det blir minst uppståndelse om man säger det från början. Då glömmer omgivningen det snart och det blir inget som man måste gå och ha hemligt och hålla tyst om.

För barnet el barnen är det nog samma sak att det är bättre att de vet det från första början. Ja, man får ju vänta tills de förstår. Passar bra att förklara när de börjar undra hur barn blir till. Hur det brukar vara och hur det var i deras fall.

Vi kommer absolut att berätta fär våra barn hur de kom till. Det käns viktigt för mig, jag hde velat veta om det var jag.
Dom flesta i vår omgivnning vet säkert om det också, har man berättat för ett par stycken så sköter väl djungeltrumman resten sen
Jga vill att det ska vara så naturligt så möjligt än om det är långt ifrån vad det är i verkligheten. Genom att berätta kanske vi kan avdramatisera det lite, trots allt är det ju fler och fler som behöver hjälp att skaffa barn och kan vår historia underlätta för någon så berättar jag gärna

Har hela tiden varit öppen med att vi får hjälp till graviditeten.
Dottern är nu snart 5 och vi har en bok där det hanlar om ivf. Så har förklarat så gott det går för henne.

Jo, vi ska berätta; det kommer nog naturligt när barnet frågar hur barn blir till. Annars försöker jag faktiskt berätta för andra att vi gjort IVF för att få vår dotter, även om de inte frågat. Det känns viktigt att det inte blir hysch-hysch över det utan att det kommer fram att det är rätt vanligt.

Tack snälla för alla svar. Det känns mer och mer rätt ju mer jag läser. Självklart skall man berätta. Anledningen till att jag började tveka var att en kompis som jag berättat för kommenterade att "det måste kännas konstigt att veta att man legat i frysen i flera månader/år - och att man alltså egentligen är mycket äldre..." Konstig tanke faktiskt - lite läskig rentav. Hon nämnde även att eventuella syskon faktiskt blir exakt lika gamla...Kanske bara knäppa funderingar som jag och min kompis har, men ändå, svårt att förklara.

Är jättetacksam för era inlägg! Håller med om att det är svårt att förklara för barn hur de blir till i vilket fall som helst:)

Kramar//Skrollan77

Klart vi kommer berätta för våra eventuella barn att de är ivfbarn om vi nu blir begåvande med några. det är ju inget konstigt med det. bara att de har varit extremt efterlängtade.

Jag tycker att det känns rätt att berätta, det är inget fel med att få hjälp. Det är lika bra att vara öppen och ärlig med det.

Har inte ens funderat på att inte berätta, måste jag erkänna!

Vi har inte pratat om detta ännu men skulle tro att vi kommer säga som det är. Båda våra familjer och våra närmaste vänner vet att vi gjort IVF så det känns konstigt att inte berätta för sonen också. När han är gammal nog att förstå naturligtvis.
Jag tycker man ska göra vad som känns rätt för en själv.