Värst att föda med sugklocka?

Som du säger så kände jag också bara en lättnad över att sugklockan ÄNTLIGEN fick ut henne, visst inte ens när dom la Sugklockan, men nu i efterhand fattar jag ju att det var det som gjorde så GRYMT ont, jag trodde jahapp nu kommer dom riktiga krystvärkarna ajaj, flummig som man var så hade jag ju haft riktiga krystvärkar i ett par timmar redan.
Jag har nog förträngt/glömt den värsta smärtan från förlossningen och skulle absolut föda "som vanligt" igen, det kanske går bättre nästa gång, skulle i alla fall vilja ha en "normal" förlossning och att man är någorlunda pigg/vid medvetande när bebis landar på ens mage! / Optimisten

Fysiskt mådde jag väl bra, lagomt sliten men annars fint.
Bebis mådde också bra!

det enda med sugklockan som var jobbigt var att det gjorde ont när dom satte dit den, sen nästa kryst så plopp så var bebisen ute.
inget jag lider av idag, tyckte det var förbannat skönt bara att få ut barnet med sugklockan

så det är nog väldigt olika det där både jag o sonen mådde mega bra hans huvud vart ju fult just där klockan satt men efter en dag var det normalt igen

jag ahr inte fått skräck över det hela, skulle det vara tvång med sugklocka igen skulle jag aldrig tveka.

Jag födde båda mina pojkar med sugklocka.
Första var en hemsk förlossning som jag nästan inte minns något av för jag hade så ont o hade legat så länge.
Eftersom jag glömde bort det onda så valde jag att föda normalt med nästa också.
Dvs att inte bli snittad,för det hade jag säkert kunna välja.
Barnmorskan sa att det nog inte skulle hända samma sak igen med sugklocka för det var inte vanligt.
Men där låg jag o kämpade o kroppen inte ville hjälpa till.
Jag gör ALDRIG om det igen.

Jag tyckte sugklockan var ok. Kände ingenting alls, och det syndes inte heller på min dotter. Men läkaren sa efteråt, att "så här ska en baby se ut som är tagen med sugklocka"

Sugklocka var min mardröm för att jag var LIVRÄDD för att spricka mycket. Till slut "hotade" de med sugklocka och då bara rasade det sista som var kvar av min värld.  Lyckades i alla fall krysta ut barnet efter 1,5 timma med en barnmorska liggandes på magen.

Min förlossning är fortfarande efter 2 år en känsligt kapitel och jag vet inte om jag tänker göra om det igen. Hade jag blivit förlöst med sugklocka hade det förmodligen varit ännu värre, tusen gånger hellre snitt!

jag kände när jag sprack när dom slet ut barnet,dom stod tre stycken o kämpade..
första barnet fick stora sår på huvudet,andra mådde bra och hade inga sår alls.
men första tog dom med den gamla klockan och andra med den där lilla saken.

Såg tilläggskommentaren nu.
Första pojken fick ett sår på huvudet och mådde väl inte som bäst,och andra pojken mådde fint.

För mig var sugklockan en sista chans innan de skulle snitta mig, var värksvag och lilla bebisen började bli stressad!!

Tycker att det var toppen att förlösas med sugklocka, gjorde inte ont, fick sys med några stygn (garanterat färre än om jag snittats), dottern fick en rodnad i huvudet, men mådde bra!

Ska föda i november igen och om det blir tal om sugklocka igen så är det helt ok för mig!

Jag fick en ryymärgsbedövning lite sent så jag kände aldrig av krystvärkarna, därför hade jag svårt att själv kunna krysta ut min dotter. De använde sugklocka samt att en barnmorska tryckte på min mage. Jag vet att jag frågade när de sa att de skulle använda sugklocka om det skulle göra att jag sprack, men de sa bara att "vi tar det försiktigt i din takt, du kommer inte att spricka". Det fick mig att slappna av (fast i efterhand så känner jag mig lite självisk som frågade så när min dotter inte mådde bra och måste ut fort...) och jag sprack ingentint. Kände heller inget när hon kom ut, bara ett stort tryck nedåt. Min dotter fick lite avlångt huvud men det gick över fort.

Min förlossning slutade med sugklocka för jag fick inga krystvärkar och bebisen behövde komma ut snabbt.
Tycker absolut inte att det var en traumatisk upplevelse, mådde bra efterrråt och bebisen mådde också bra. Jag sprack nästan ingenting heller även fast jag krystade tre ggr på ingen värk alls.
Så jag tycker bara att det va skönt att få lite hjälp
Och det räddade antagligen livet på min bebis också och så slapp jag kejsarsnitt  

Under min första förlossning så blev jag förlöst med sugklocka eftersom jag haft krystvärkar i 3 timmar och sonens hjärtljud plötsligt blev väldigt dåliga. Jag upplevde det som väldigt ångestladdat att det helt plötsligt kommer in flera personer extra i rummet varav den ena läkaren säger att hon måste ta ut barnet NU...stoppar in en sugklocka och drar allt hon kan...hann inte få någon bedövning och jag minns att det gjorde såååå ont när hon stoppade in sugklockan...*ryser*.....sen kom han ut, alldeles blå och lealös..skrek inte eller nåt...men som tur var fick dom igång honom väldigt fort så allt gick ju bra! Men när jag tänker tillbaka på slutet av den förlossningen så får jag fortfarande ångest! jag hade JÄTTEONT i underlivet flera månader efteråt...sprack även väldigt mkt pga sugklockan. kunde heller inte ha sex på nästan ett år efteråt utan att det gjorde sååå ont!

Valde ändå att föda mitt andra barn vaginalt och den förlossningen blev helt annorlunda! Jag önskar att alla kunde få uppleva en sådan förlossninge! helt underbar!!! hade bara lite "normal"-ont efteråt och kunde gå på toaletten utan problem redan efter nån dag.(vilken skillnad mot för förra gången)..kunde även ha sex efter bara nån månad utan problem!

summa sumarium- visst går det att få en fin upplevelse nästa gång man föder barn trots en jobbig första förlossning!
Det jag kan råda till är att gå och prata med någon om det som hände under första förlossningen så man får en chans att bearbeta det som hände lite grann...jag fick träffa den bm som förlöste min första son och det kändes skönt efteråt att få höra varför, vad som hände osv.....rekommenderas!
lycka till nu!!

Jag blev väldigt nöjd när de sa "sugklocka" och tyckte att det var helt ok - det gjorde ont såklart men jag tyckte att värksmärtan var värst, och den påverkas ju inte av sugklockan.
Jag mådde bra efteråt, blev klippt och välsydd, det var lite ömt dagarna efteråt men inga större problem. Sonen mådde också bra, lite blå på huvudet bara.

Jag vill gärna föda barn igen, tyckte inte att det var särskilt kul och att det gjorde ont, och det kommer säkert att vara samma sak nästa gång också. Men då skulle jag vilja försöka utan EDA så kanske jag slipper sugklocka.

tygTiger- men det kan ju bli sugklocka även om man INTE har eda...jag hade inte eda utan lustgas, men ändå så togs första sonen med sugklocka....men det kanske är vanligare att barnet behöver tas med ve om man använt eda???

Mitt första barn förlöstes med katastrofsnitt och mitt andra med sugklocka. I båda fallen har det varit hotande syrebrist som varit orsaken, båda barnen var medtagna efter förlossningarna och hade dåliga poäng 6-10-10 för första barnet och 7-10-10 för andra barnet. Barnet som förlöstes med snitt fick ligga i kuvös i några timmar medan andra barnet var tillbaka i famnen efter ca 10 minuter.

De satte sugklockan när barnet låg uppe vid spine vilket gjorde att de fick föra upp sugklockan genom hela förlossningskanalen. Det gjorde ont kan jag säga speciellt eftersom läkaren var tvungen att ha med ena handen för att kunna sätta den rätt. Bebisen låg med näsan frammåt. Eftersom jag även var värksvag pga av EDA så hade jag en läkare hängandes på magen samtidigt som jag krystade och läkaren med sugklockan drog. Fick inte ha någon form av bedövning eftersom jag var tvungen att vara närvarande. Det gjorde ont som f*n. Efter sugklockan var satt tills han var ute tog 9 minuter. Kändes som 9 timmar!

Sprack nästan inget alls, de fick sy några små stygn. Min bm tryckte hela tiden i mellangården för att jag inte skulle spricka vilket tydligen kan vara väldigt vanligt vid sugklocka.

Om jag fick välja snitt eller vanlig förlossning som avslutas med sugklocka skulle jag ta sugklockan. Efter min första förlossning tog det flera dagar innan jag kunde gå ur sängen själv utan att gråta av smärta. Efter min andra gick jag själv upp till BB bara några timmar efter förlossning.

Intressant att läsa er upplevelser! Skönt att det gått så bra för de flesta av er. Själv sa jag direkt efter förlossningen att det inte blir några fler barn för mig, men nu när jag sitter och tittar på sonen så vill jag såklart ha fler! Föda barn igen vill jag dock inte, så jag har lite svårt att få det där att gå ihop...

Mitt första barn togs med klocka, pga värksvaghet (pga EDA?) och dåliga hjärtljud. Hon låg riktigt högt upp så det blev många dragningar o 2 klocksläpp. Dottern var rätt tagen och fick lite eftervård men huvudet var jättefint. Jag sprack, men inte mer än väntat. Det gjorde fruktansvärt ont men när det var dags för tvåan så valde jag direkt vaginalt och det ångrar jag inte. Helt annorlunda förlossning, allt gick supersmidigt. Jag sprack även nu men bara lite.

Jag födde mitt första abrn med hjälp av en sugklocka. Hade krystat i flera timmar men det hände ingenting. Var så slut både fysiskt och psykiskt att jag med glädje tog emot den snälle farbrorn med sugklockan. Visst var det smärtsamt när de satte den, fick först prova med en mindre men det gick inte så de satte en större, Sedan krystade jag ett par gånger och så äntligen kom sonen ut! Jag sprack rätt mycket och fick sys men det är inget jag har besvär av eller tänker på idag. Har faktiskt aldrig tänkt på det.

Skönt att så många av er tycker att ni har haft bra förlossningar, trots sugklockan,, och att ni inte verkar dela uppfattningen i undersökningen. Då finns det med andra ord hopp, om det skulle råka bli sugklocka igen för mig... någon gång lååångt fram i framtiden.