delad vårdnad av spädbarn?!

skönt ooch höra att fler tycker som jag,synd bara att pappan envisas med detta.
jag ser självklart till mitt barns bästa och inser att detta är att ha ett riktigt hem och slippa bollas runt som en pryl..

men rent juridiskt,vad gäller i sådanna här sammanhang,någon ?har erfarat att moral och lagar inte alltid hänger i hop!

mej 70:
det låter på dig som om mamman är mer förälder än vad pappan är?! vem säger att det är en självklarhet att barnet skall bo hos mamman (bortsett från om barnet ammas vill säga) det tycker jag är diskriminering.

i övrigt så håller jag med vad andra redan skrivit, så länge barnet ammas så bör det bo stadigvarande hos mamman och att barnet tillbringar tid med pappan dagtid mellan amningarna (behöver ju nödvändigtvis inte vara i mammans bostad hela tiden). viktigt är ju att pappan får egentid med barnet(så mycket som möjligt) så att dom sinsemellan har en chans att bygga upp en god relation och lära känna varandra lika bra som mamma och barn så gott det nu går! Det i sin tur underlättar den dagen barnet skall börja bo växelvis hos föräldrarna.

Mej 70

Men om barnet ska lära känna båda sina föräldrar måste de träffa dom, jag vet många som delar på f.pennigen från att barnet e 6 månader o då e de bara såååå bra, va vore de då för hemskt att barnet fick va hos sin pappa ibland från de är 6 månader???Jag är inte så ung som du tror de handlar inte om de, de handlar om att jag vill göra de jag tror blir bra för min familj.Jag vill att min son ska känna sin pappa, o att pappan ska känna sin son. Har själv haft jätte dålig kontakt med min pappa därför vill jag min son ska ha de bättre.Detta e väldigt viktigt för mig.

Tror inte han tar någon skada av att vara hos sin pappa 2timmar i bland + någon natt ibland, HALLÅ då skulle jag inte lämna honom, jag vill mitt barns bästa o de här tror jag e mitt barns BÄSTA. Känna båda sina föräldrar o att båda känner att dom har ansvar över barnet. Blir lite svårt för pappan o känna ansvar om han ALDRIG får var sjäölv med barnet.

MIN personliga åsikt.

det viktigaste utav allt är ju att barnet mår bra, och det vet ju bara ni som föräldrar, det kan ingen annan avgöra.

För att reda ut allt det juridiska, ring till familjerätten, dom hjälper dig med alla sånna frågor! Där får du tydliga svar på just exakt de frågor du har!

Lycka till!

Att barnet inte ska vara ifrån sin boende förälder en längre tid i början har inte enbart med amning att göra.
ett sådan litet barn behöver känna trygghet och stabilitet.

Låt barnet knyta an med sin far i lugn och ro i mammans närvaro den första tiden.

Det har inget att göra med diskriminering..det är barnet vi måste tänka på och de kan inte hålla minnet av den andra föräldern i så många timmar som en övernattning innebär.

Oj oj oj!! Nej nej, jag menar inte att barnet måste vara hos mamman, det blev bara att jag skrev mamman som ett exempel! ledsen för det! Naturligtvis kan pappan lika gärna ha barnet.
Det jag menade vara att ett så litet barn absolut måste ha sin fasta plats hos ANTINGEN mamman eller pappan, och den andra föräldern får besöka!

mamman är givetvis inte mer förälder än pappan,men mamman är barnets trygghet när de är så små som 6-8 veckor.
Det är mamman som oftast har varit den som primärt har skött om barnet sen första början.
De små barnen behöver träffa sina pappor ofta men kortare stunder.
Stressa inte fram något enbart för pappans skull.
Det finns ju en orsak till varför familjerätten,som för övrigt ska se till barnets bästa, inte rekommenderar övernattningar förän efter några månader av fungerande umgänge!

Mej 70: tänkte väl, känner att det känns lite taskigt att allt jämt sätta mammam i första rummet framför pappan. i mina ögon är man ju precis lika muycket förälder och bortsett från ammningen så kan man ge barnet presis lika mycket kärlek och trygghet. Det är viktigt att komma ihåg! Tyvärr så ser, läser och hör jag allt oftare att mammor skriver eller säger något liknande som "tror ni jag kan lämna barnet med pappan och gå ut på stan själv osv" det är för mig en självklarhet att pappan har en lika stor och viktigt roll i barnens uppväxt och uppfostran som jag som är mamman.. det är igentligen bara amningen som mannen inte kan göra.. men nu pratar jag alltså inte om den biten..

nobless: pappan kan vara precis lika mycket trygghet för barnet som mamman, det där är en ren myt! finns pappan med under hela gravidliteten, förlossningen och den första tiden så kan pappan erbjuda barnet en precis lika stor trygghet, jag har aldrig upplevt att mina barn som nyfödda varit minsta otrygga med pappan, nästan tvärt om så har han haft en lugnande inverkan på dem och dom har ofta legat och sovit på hans mage trygga, nljda och belåtna.

rent skitsnak, ursäkta uttryket!