Min man är helt förändrad, hjälp!!!!

ProjektRonja skrev :"Jag blir sa trött när jag hör om karlar som inte orkar längre och bara tänker pa sig själva. Har han egentligen fragat hur du mar?? Han borde vara man nog att ta tag i sitt liv och er!!!"

Det är kanske en sån inställning som din, "att han borde vara man nog att ta tag i sitt liv och er", som gör att fler män än kvinnor tar livet av sig i dagens Sverige. Den allmänna inställningen att män ska klara sig själva och aldrig fråga om hjälp. Usch. Tänk på det!

Min man är också likadan.
Idag sa han att jag skiter i det här..
Bara för att vi inte storstädat hemmet i helgen. Han har jobbat och jag ock barnen har fått roa oss själva. Eftersom han jobbar skift är han lediga vissa vardagar men tro inte att HAN skulle städa även om han är ledig 2-3 vardagar i rad!
Jag får göra det mesta även om jag pluggar och jobbar deltid.
Även om jag jobbar till kl 17 och han är ledig så orkar han inte laga mat osv..

NÄr han är ledig gör han A: ser på TV, B: sitter framför datorn
C: Klagar på allt och alla.. på familj, jobb, vänner, släkt..
Jag försöker peppa honom men om jag skulle klaga på något så fräser han bara tillbaka.

annalkande 40-årskris. Det låter som en medelålderskris ja. När man börjar ifrågasätta hela det liv man lever och kanske börjar leva som ung och fågelfri igen. Kan också vara en depression. Vet inte vad du ska göra. Försöka prata kanske?

Depression
Ålderskris
Trubbel på jobbet?

Det finns säkert många orsaker till hans beteende, men det behöver inte betyda att man måste acceptera vilket beteende som helst. Han är en vuxen människa och måste ta ansvar även om han mår dåligt.
Har ni provat prata när ni inte är upprörda och arga utan under en "helt vanligt" stund.
Man kan ju säga: Jag ser att du mår dåligt, vad har du för plan?
Kan vi hjälpas åt, eftersom du har en fru och barn och du kan inte behandla oss hur som helst?

Annonym(samma här)Eftersom din man hotar hela tiden med skilsmässa så är det nog det han själv är mest rädd för, men kanske vill stöta bort dig innan, du stöter bort honom??!!!
Rätt eller fel men det var en tanke som slog mig...

Hoppas allt löser sig och bestäm er för hur man får behandla er, tänk hela tiden att: Jag förtjänar inte detta, räta på ryggen, sträck på er, upp med hakan, ge en hård blick och säg: DU FÅR INTE BEHANDLA MIG SÅ HÄR!

Jag har börjat göra så och efter det så har min man lyckat verkligen höra vad jag vill ha sagt....

Soliga kramar
carinap

Idag sa min man att han ville ha skilsmässa??
Varför då sa jag?? blev ledsen naturligtvis och chockad fast det varit struligt länge.

Hans svar var att han tyckte att jag inte städade nog mycket!!
Att jag prioriterade att vara med vänner och umgås t ex när han jobbade istället för att sköta hemmet.
Att jag tackat ja till vänner som vill träffa oss hela familjen..

Har gråtit hela kvällen men vet inte hur det slutar.

Har har mycket på jobbet? Jobbar han i något stort projekt där han har ansvar för pengar och personal?

Har ni dessutom helt olika yrkesval så att ni inte riktigt förstår varandra?

Det är ganska vanligt att män som har krångligt på jobbet ofta drar ned familjen i sin oro...fast familjen inte har något med saken att göra.

anonym (samma här): Man skiljer sig.

Skriv ett brev till honom.... Skriv hur du känner....
Att man kan inte ångra sina barn...
Om du också var less på allt när ni skiljer er vill han att barnen hanmar i fosterfamilj då?
Nej jag skulle inte tolerera detta beteende utan nåt måste ju göras.... Om ni separerar kanske han får en tanke ställare och du kanske upptäcker att du faktiskt har det bättre utan honom.....

Läs mitt inlägg *saknar den han var* !
Min man förändrades också helt plötsligt ...

Hur har det gått? *nyfiken i en strut*

40-års kris eller förälskad i någon annan är min spontana tanke.

Har hört att 40 års kris är vanligt bland män. Tiden då barnen blivit större runt 8-12 år kan tydligen vara riktig jobbig för män. Kvinnor däremot har sin kris tidigare, runt 30 brukar det sägas. Vet inte vad du kan göra - Lycka till!

Har inte läst tråden på länge, gulliga ni är som skrivit!

Det har varit lugnt på ett tag, måste bara säga att maken gör sin del i hemmet, vi har vissa ansvarsområden och han gör sitt.

Men som någon sa om 40-års kris, just det att vara fågelfri och kunna göra vad man vill, det stämmer in på min man. Men när han inte är sitt sura jag är han världens bästa pappa. Sen har man ju hört talas om 7-års krisen i ett förhållande, det kan kanske också spela in. Han har också supermycket att göra på arbetet, eftersom han är en av de bästa inom sitt område läggs det på mer och mer på honom och han har svårt att säga nej, sen får vi lida för det!

Men som sagt det är rätt lungt nu, så jag hoppas allt blir bra och han blir sitt gamla vanliga jag igen!

Att han inte träffat någon annan vet jag till 100%, det är inte hans grej. Tack igen för nu svarat!

Allt det där på ett ungefär sa min fru med.
Efter att hon berättat att hon skulle kolla på en lägenhet.

Det var fel på allt. familjelivet, det vi gjorde tillsammans,
hela vardagen. Hon önskade att jag skulle träffa någon annan. Den tjejen skulle bli jätteglad om hon träffade någon som mig. När hon sa alla dess ord så sat hon som och smålog och verkade helt borta i blicken. 

Tror hon har en fruktansvärd 40 årskris men även något mer. Hon flyttade i alla fall. Bort borta i 15 månader nu men vi är gifta än. 

hur har det gått fö er?

So sister, then we let them go. Håll inte kvar vid någon som inte vill vara med dig. 

Skulle säga att han har varit pressad ett tag å hållt de inne, och nu kan han inte hålla de kvar i sig och nu kommer de ut, de är en tanke å ekorrhjulet å meningen med livet , de behöver inte ha något med er å göra men ni e ju tryggheten och han vet inte hur han ska uttrycka sig inte säkert han har koll på vad de är som kommer ur munnen!

Han låter känslomässigt omogen. Dessa människor brukar tröttna på stabila relationer efter ett tag eftersom de upplever vardagen som tråkig. Istället behöver de drama och konflikt för att känna sig levande. 

För en mer mogen människa är denna upplevda tråkighet istället en frid som möjliggör utveckling men den känslomässigt omogna personen förstår inte vad detta innebär.

Tyvärr för dig så är det nog inte så mycket du kan göra i detta läge. Att anpassa dig till hans omognad är knappast en framkomlig väg.