Min sambo går i sömnen!
Jag har ett problem och skulle gärna vilja höra någon annans åsikt. Det är så att min sambo går i sömnen ganska ofta, och särskilt när han har druckit sprit. Öl går bra för det mesta, men inte sprit! Då kommer han hem dyngrak och får ibland typiska fylleutbrott - skriker och gapar och går på, och det är ju inte så kul det heller. Men värst är att han stiger upp igen när man väl fått honom i säng, och går i sömnen! Det händer typ två gånger i månaden...
När han går i sömnen letar han oftast efter toaletten, men hittar han den inte gör han gärna sina behov var som helst - på golvet i något hörn, i soffor, över bord, i krukväxter... Och han försöker ta sig ut genom balkongdörren för att, som han tror, gå ut och göra sitt på gräsmattan - men i stan bor vi på tredje våningen! Det är ett sjå att hindra honom...
Ibland i sömnen tror han att han är på jobbet (jobbar med bilar), och pratar om svetsning, att flytta bilar m.m. Om man inte fattar direkt att han sover och säger emot så blir han aggressiv! Numera vet jag hur jag ska göra för att få honom i säng, men det är ju inte alltid jag är vaken och kan hindra tokenskapen. Och ibland börjar han prata i sömen så att han väcker mig och när jag säger sådär halvvaken "att vad är det nu då, kan du inte ta det imorgon", då blir han skitarg och säger att "det var ju du som frågade!", för han TROR att jag har sagt något... Som om jag skulle fråga honom mitt i natten om nån j*a bil på hans jobb!!
Det händer också att han gör helt konstiga saker i sömnen - en gång hade han kopplat ur videon och dragit fram den på golvet - en annan gång när vi var på landet gick han ut till en hög unga träd som nyss sågats ner och släpade upp ett till andra sidan om huset! Naken, kan tilläggas, för han sover så och i sömnen tar han inte på sig några kläder...
Nu när vi väntar barn är jag mkt orolig för att det här ska fortsätta - tänk om han tar upp barnet i sömen och tappar det? Eller pissar på det... Jag kan ju inte vara vaken jämt! Fast det verkar min sambo tycka. Han vill inte ta något av mina förslag eller göra något åt det.
Jag har föreslagit
1) att han ska sluta dricka sprit när han går ut - det funkade i en månad, sedan var det igång igen.
2) att han ska sova över hos sina kompisar när han dricker, men det vill han inte.
3) att han ska söka hjälp, men han tycker inte att HAN har något problem!
Min sambo säger att jag bara gnäller och klagar på honom, men det går inte att tala med honom ALLS om detta. Han säger att han kan sova i soffan - men jag vill inte ha honom där, för han blir ännu mer förvirrad i sömnen om han inte vet var han är. VILL man vakna på morgonen och hitta honom nere på gatan med brutna ben efter att ha klivit ut över balkongräcket, eller? dessutom gåt han upp ibland och röker i sömen - anta att han lägger en brinnande cigg någonstans..?
Vad ska jag göra? Vågar jag bo kvar med honom när barnet väl är fött? Jag har funderat på om han bara inte FATTAR allvaret, men varför vill han inte ens försöka? Han vill inte ens att jag ska berätta det för någon!! Jag frågade i morse varför han tycker det är helt OK att utsätta MIG för det här (och vårt framtida barn!), men inte sina kompisar eller föräldrar eller någon, men då sade han att "Nu går jag!" och så gick han till jobbet...
Usch, vad långt det blev. Hoppas någon orkar läsa... Tacksam för alla råd!