Jag läser till lärare med inriktning mot förskolan, och vi har läst en hel del om språksocialisationen. Det som forskningen nu visat vara det bästa är att pappan talar sitt hjärtespråk och mamman sitt hjärtespråk, och försöker vara så konsekventa med det som möjligt. Modersmål handlar om att kunna uttrycka sina allra djupaste känslor, alltså finns det egentligen inte så stor anledning att försöka träna barnen i engelska om det inte är förankrat i hjärtat. Det kommer de som sagt ändå lära sig. Vitsen med att lära sig ett annat språk är just att kunna ha en djupare kommunikation med den förälder och de släktingar som talar detta språk, samt för den egna identitetsutvecklingen.
Forskningen har även visat att de språk vi lär oss innan vi blir fem-sex år kommer vi kunna i ryggmärgen, ha en perfekt grammatik utan att vi behöver traggla (som vi svenskar känner för den svenska gramatiken, men inte med den engelska). Barn som växer upp med två modersmål tar i de flesta fall lite längre tid på sig att börja prata, och i början kan de blanda språken. Men det är inget man behöver oroa sig för, för det har visat sig att det reder ut sig när de blir lite äldre. Barn kan tillochmed tillrättavisa sina föräldrar om de pratar "fel språk".
Vet inte om jag lyckades få fram riktigt allt... Får skriva mer senare tror jag.
Så en personlig reflektion: Det är dock inte så enkelt... Ronnie och jag bestämde att jag skulle prata enbart svenska med Hugo, och han enbart luganda. Sinsemellan pratar vi nästan alltid engelska, trots att Ronnie numera pratar bra svenska. Det var liksom engelska vi träffades på, så det hänger kvar med inblandning av pidgin, luganda och svenska.
Det var bara min föresatts som höll, efter bara några månader ppåstod Ronnie att Hugo inte lyssnade om han pratade luganda, och därför tänkte han använda engelska istället. När vi sedan separerade och Hugo började prata själv blev det mindre och mindre engelska också. Nu pratar Ronnie nästan bara svenska med Hugo. Ibland får han för sig att säga några fraser på luganda, men det hjälper ju inte stort.
Jag har sökt modersmålsstöd på dagis, men dels finns det ingen modersmålspedagog i luganda just nu, och dels så ska språket användas aktivt hemma. Det är ingen spårkUNDERVISNING på dagis, bara språkSTÖD, så de anser att det inte ger något om man inte redan har språket. Och det har tyvärr inte Hugo...
Själv kan jag bara spridda ord och fraser på luganda. Nu har Ronnie gett mig en reseparlör så jag hoppas lära mig lite till, men det är inte riktigt MIN uppgift att lära Hugo luganda! Men jag villl ändå försöka stödja honom... Hoppas att vi så småningom ska kunna få modersmålsundervisning i skolan, eller i alla fall på fritiden.
Nu måste jag ta itu med frukosten, lämna på dagis och åka till skolan!
