Arg 10-åring

Ja, hjälp vad svårt det är att vara mamma till en 10-åring!
Nu kommer snart "solrosen" hem, och min värsta ilska har lagt sig. Men ledsen är jag fortfarande. Ibland får man verkligen tassa på tårna känner jag. Vissa dagar är jag nästan "rädd" för hennes utbrott om du förstår hur jag menar. Hennes humör växlar ju så fort. Det tar oerhört på mina krafter. Vissa dagar har jag inget tålamod alls medan jag andra dagar borde få nobelpris i tålamod.
Det kändes lite skönt att läsa föräldratrådar idag och förstå att många har det likadant...

Hur tänker ni då så att ni inte brusar upp de där dagarna när man bara inte orkar tjafsa om allt...

Jaha. Nu ringde hon från en kompis och frågade om hon kunde vara med två andra kompisar där. Jag frågade om hon hade glömt vad som hände i morse och hon sa "förlåt mamma, jag blev bara så arg". Jag sa att jag varit ledsen över det hela dagen. Hon fick ändå stanna hos kompisen, jag hade inte hjärta att be henne cykla hem när de andra skulle vara kvar. Åh, så svårt det är. Jag vill ju inte förstöra utan att hon kan vara med kompisarna, för de är de viktigaste för henne just nu.

Usch ja, usch ja. Jag borde inte låtit henne stanna.
Men det hade inneburit en ny konflikt, skäll och tårar och jag ORKADE inte. Jag börjar lätt gråta själv också när vi bråkar och det blir så stora scener av allting.

Jag gratulerar alla föräldrar som lyckas att vara konsekventa. Avundsjuk är jag också och får bara dåligt samvete när jag läser hur konsekventa ni är. Givetvis håller jag med er alla och självklart är tomma hot idioti...men ibland blir det fel helt enkelt... Teori och praktik stämmer inte alltid Hon vet i alla fall vad som är rätt och fel för hon skämdes rejält igårkväll och ville helst inte prata om det alls.
Idag var det mycket bättre på morgonen. Hon fick Valerina Natt igårkväll för hon har haft insomningsproblem länge. Igår somnade hon innan 21.30 och vaknade av sig själv idag 06.45. En mycket trevligare start för oss båda. "Halstabletten" har säkert rätt att hennes morgonhumör har gått i arv. Detta ständiga dåliga samvete...

Tack för uppmuntran. Jag kämpar på...Kram på dej själv "långa mamman".

Jag kan inte minnas att det var så svårt att vara 10 år. Däremot var min tonår hemsk. Min 10-åring pendlar mellan spydigheter och kramar och pussar. Skitjobbigt. Det frestar på hela familjen! Detta ständiga lirkande och vädjande... Nu oroar jag mig för hur det ska bli när hon väl blir tonåring, när jag tycker att hon är ohanterlig nu.

Hon ber alltid om ursäkt. Det är inte bara på morgonen hon är spydig, det kan hon bli när som helst. Säger jag till ber hon om förlåtelse. Hon vet som sagt vad som är rätt och fel och har inga problem med att säga förlåt. Sedan är allt bra till nästa gång. Jag blir nog arg mycket fortare nu också eftersom jag tror att jag vet vad som kommer att hända i vissa lägen. En ond cirkel helt enkelt!

Jag återkommer, ska äta frukost och plocka lite.

Allvarligare saker: använder inte sina glasögon eller sin tandställning. Hon är aldrig hungrig, trots väldigt aktivt liv. Hon blir aldrig sugen på mat och jag måste truga varenda gång hon ska äta. Trodde att hon åt i skolan men efter besök där såg jag att hon inte tog sig tid där heller. Hon har alltid varít ointresserad av mat.

Sedan tillkommer all provokation.
Just nu kan hon inte vara själv heller. Måste vara med kompis eller att vi ska sysselsätta henne hela tiden. Spela kort, baka till exempel. Hon blir aldrig nöjd känns det som. Nästan hela helgen var hon sysselsatt. Egna aktiviteter och gäster hemma på lördagskvällen. Allt var jättebra, sedan hade hon inget att göra på söndagseftermnddagen och allt jag sa var fel. Då känns det som hela helgen blev förstörd. Allt trevligt vi haft och gjort. Som bortblåst..

Idag fungerade allt superbra på morgonen. Det finns ju sådana morgnar också när allt flyter på. Givetvis pratar vi också om de stunder när allt fungerar bra. Som idag.
Hon är inne i en jobbig period nu när försöker luckra upp reglerna. Till exempel igår när hon skulle på fotbollsträning och jag fick tjata för att hon skulle logga ut på datorn. Det har jag inte behövt göra sedan hon fick internet i julas. Hon har varit jätteduktig med det, vilket jag sa till henne då också. Jag har bara sagt att nu gör du färdigt det du håller på med och loggar ut, och det har funkat. Till nu. Hon har väl helt enkelt varit så "lätthanterlig" ett tag att denna trots känns ny nu igen. Men vi jobbar på det.

Halstabletten: Jag har pratat med tandläkaren och hon ska få testa en annan tandställning. Jo, hon skäms för sina glasögon. Linser kan hon inte ha förrän tidigast när hon är 15 år.

Tack alla som läser och bryr sig!
Glasögonen är självvalda och svindyra (3600 , just för att hon skulle vilja ha dem. Läraren hjälpte mej att kolla så att hon hade dem hela åk 3, men jag tycker inte att de ska behöva ta konflikter och tjata på henne över det. Nu orkar jag inte mer. INGEN annan hon umgås med eller i hennes klass har det och nu börjar hon bli allt mer medveten om utseendet. Jag har gett upp, hur illa det än låter.

Pepper: ska kolla upp det där med linser genast!