Arg 10-åring

Det är inte lätt att vara 10-år vill jag lova. , det har jag fått lära mig . Har en snart 11 -årig son , hans humör är inte heller den bästa . Bara allt går på hans vis och villkor är allt bra . Men något har jag lärt mig , det gäller att va konsekvent ! Det har inte jag heller varit alla gånger , mest för enkelhetens skull tror jag . För att det är lugnast så ! Men det lär dom sig fort .... Men har också lärt mig att dom behöver mkt kramar och beröm , för skäll ffår dom mycket av . Har provat en ny variant , att prata lugnt och inte själv brusa upp . Sonen blev helt ställd och undra ifall jag inte brydde mig . Hi hii ...Men märkte också att utbrotten blev kortare !

Ja, hjälp vad svårt det är att vara mamma till en 10-åring!
Nu kommer snart "solrosen" hem, och min värsta ilska har lagt sig. Men ledsen är jag fortfarande. Ibland får man verkligen tassa på tårna känner jag. Vissa dagar är jag nästan "rädd" för hennes utbrott om du förstår hur jag menar. Hennes humör växlar ju så fort. Det tar oerhört på mina krafter. Vissa dagar har jag inget tålamod alls medan jag andra dagar borde få nobelpris i tålamod.
Det kändes lite skönt att läsa föräldratrådar idag och förstå att många har det likadant...

Hmm...jag vet, det är skiftande humör på 10-åringar...De förbereder väl sig för tonåren gissar jag.

Hur tänker ni då så att ni inte brusar upp de där dagarna när man bara inte orkar tjafsa om allt...

Försöker bita ihop och tänka att det inte blir bättre av att jag också skriker . Brukar gå ifrån och säga att jag kommer tillbaka när du lugnat ner dig . Då kan vi prata vidare ...
Man får verkligen bita ihop och räkna till tio . Ta några djupa andetag ! Men det är klart jag också ibland brusar upp , det är mänskligt ...

Jaha. Nu ringde hon från en kompis och frågade om hon kunde vara med två andra kompisar där. Jag frågade om hon hade glömt vad som hände i morse och hon sa "förlåt mamma, jag blev bara så arg". Jag sa att jag varit ledsen över det hela dagen. Hon fick ändå stanna hos kompisen, jag hade inte hjärta att be henne cykla hem när de andra skulle vara kvar. Åh, så svårt det är. Jag vill ju inte förstöra utan att hon kan vara med kompisarna, för de är de viktigaste för henne just nu.

Men du måste va konsekvent , 10 -åringar vet precis hur dom ska ta en och få som dom vill . Då gör hon likadant nästa gång ....
Du skulle sagt att idag kommer du hem för det va så det blev sagt i morse , det är jätte bra att du bad om ursäkt och jag är inte arg på dig . Men du får iallafall komma hem hem , imorgon är det okej att du leker igen . Vi kan ju passa på att göra något tillsammans !

Usch ja, usch ja. Jag borde inte låtit henne stanna.
Men det hade inneburit en ny konflikt, skäll och tårar och jag ORKADE inte. Jag börjar lätt gråta själv också när vi bråkar och det blir så stora scener av allting.

Men det är väl inte så konstigt att hon cyklade iväg på morgonen utan att vilja ha kram o puss. Det vill i af inte jag ha om jagär arg på ngn.
Varför skulle hon inte få vara med kompisar, bara för att ni bråkat?? Det kan jag inte förstå vad det har för samband. Ni hade haft en dispyt, det var väl inte frågan om att hon gjort ngt dumt/ngt fel som hon ska straffas för??

Men då kommer du stå kvar och stampa på samma ställe och inget blir bättre ! Det är inte farligt att barn ser lite tårar , då ser dom att det är oki att va ledsen ....