Arg 10-åring

Jag har en bonustjej på 10år och man är suuuperirriterad vid dessa utbrott och blir helt frustrerad när de stretar emot och man inte kan "nå" dom.. men som du säger så smälter man ju som en fura så fort de kommer hem och är på glatt humör igen.
Låt det vara så ett tag men ta upp det senare på kvällen med henne, att du vill att hon försöker tygla sitt humör. Att du blir lika påverkad av henne som hon skulle bli av dig när du är sur. Att sen ta upp det med henne ibland när hon kanske börjar falla i gamla spår igen. Kanske ändra rutiner lite på morronen.. behöver hon vara ensam när hon vaknar, äter frukost osv..? Är du med henne vid matbordet eller finns det småsyskon som tjatar eller bråkar med henne..? Jag har själv ett hemskt morgonhumör och tycker det är skönt med lite tyst på morgonen. fråga henne också om det finns något som hon tycker är jobbigt, t ex om hon tycker du tjatar för mkt eller så.. att de får lätta hjärtat om saker som de annars yttrar genom skrik och bråk t ex: du bara tjatar om aaaaallt" så känner dom sig lyssnade på om de får tala om för en vad de skulle vilja ändra på!

Om du tycker det är jobbigt, kanske du ska visa för henne att beteendet inte är acceptabelt genom att fortsätta vara sur tills hon bett om ursäkt efter skolan? samtidigt är det supertråkigt att vara sur och arg på sina barn när de kommer hem och är glada.

Det är ju inte för sent att ta itu med det och ändra hennes beteende, det blir svårare när hon kommer upp i tonåren. (Det är övning från hennes sida nu.. )
Samtidigt som man såklart måste acceptera att hon har dåligt morgonhumör! men fråga henne vad som känns bäst på morronen? Vad är det som gör henne irriterad?

Okej, då förstår jag! Vad är det hon gör som du blir arg på? Är det meningsskiljaktigheter, provokation..?

född med otur: jag känner igen det där faktiskt.. läste i en annan tråd att hon får allt "serverat" hos pappan, och att hon sällan träffar honom.
Här hemma är bonusbarnen väldigt mkt med kompisar och de kan hitta på saker på sina rum, se på film mm om de är ensamma. Men visst, precis som när man var liten, är det inte alltid lätt att hitta på saker man vill göra.
och otacksam, det är verkligen det värsta som finns. Men det är viktigt att påpeka det, och kanske strunta i att göra saker med motivationen att hon aldrig är nöjd..?
Kämpa vidare med att hon får vara på sitt rum och hitta på något eget om hon inte har någon att vara med.

Man kan dämpa denna otacksamhet genom att göra MINDRE saker och ge dom MERA egna initiativ. Hon är kanske van att få allt på silverfat och alltid bli aktiverad. Kompisar är jätteviktiga, det är ju relationer hon bygger upp nu som förhoppningsvis håller hela livet. De ska man inte förhindra. Men om hon alltid ska bli placerad och aktiverad så får du säga ifrån. Klart ni ska hitta på saker, men inte så fort hon är ensam.
Bygg upp din egen hemmiljö + rutiner och regler och stå fast vid dom. Låt pappan ha sina regler och rutiner för dottern. Försök strunta i att dottern jämför er, ditt hem, dina regler! Inte pappans.

med ett litet tillägg att man såklart ska göra så att alla trivs med reglerna. Men typ kompromissa, men inte ge vika hela tiden!

född med tur: är glasögonen självutvalda eller känner hon sig obekräm i dom? Kanske såna där genomskinliga utan bågar, som är lite mer diskret? Annars ligger det kanske i hennes jänder om hon vill se ordentligt i skolan t ex. Jag skämdes massor över mina med, satt alltid längst fram, kallsvettades när jag fick frågor och inte såg vad det stod men VÄGRADE ta på mig brillorna. Jag skaffade linser så fort jag fick lön, sista terminen i gymnasiet. Vilken befrielse.. kommer ihåg hur jag verkligen studerade humlan i trädet...
Tandställning ångrar jag att jag inte skaffa. Mina tänder är hemska nu. Men det är ju känsligt i skolåldern.. Men att bara ha en nattetid verkar ju som ett bra alternativ iaf!

Kul att det fungerade bra imorse! försök se till de bra dagarna, för jag tror att om du bara fortsätter vara konsekvent och hålla på dina regler så kommer det snart släppa! Hon tänjer på gränserna för hon börjar bli stor nu.. vill bestämma själv..

Ang. fotbollsträningen kommer hon ju för sent om hon inte åker i tid.. mest jobbigt för henne kanske.. Man måste släppa lite och låta de ta konsekvenserna.

Ja, fast man kan inte göra mer än allt man kan.. och räcker det inte, så måste man koncentrera sig på sig själv. annars orkar man ingenting istället!
Kanske är det förvirrande för henne (utan att hon vet om det) att hon får göra som hon vill hos sin pappa, men sen har regler hemma hos sig. Kanske är det jobbigt för henne att inte veta hur hon ska förhålla sig till den egna viljan blandat med dina regler. Jag tror dock att hon i slutändan har nytta av en trygg hemmamiljö med någon som vägleder henne. sen att hon sätter sig emot ibland och är inne i en öva-inför-tonåren-period kanske du får försöka ta med en klackspark.. fortsätt med värderingar, regler och konsekvenser, så kommer hon inte spåra ur.

född med tur: ja, det är ju viktigt att det sköts, så ha ett ultimatum: grejar hon inte att byta/rengöra som hon ska, så får hon återgå till linser? då är det ju upp till henne.