Ledsen, arg och tom

Hej,

Grejen e den att han umgås mycket med min kusin som jag bröt med för två år sen då vi kom på hur mycket hon hade ljugit för oss. Min kompis fortsatte att umgås med henne, han sa att han tyckte synd om henne och hennes mytoman-manér hade väl bititi på honom. Till en början talade han aldrig om för mig att han skulle träffa henne, eller att han hade gjort det för att liksom vara schysst mot mig, men det är ju helt tvärtom. Det känns som att han ljuger och går bakom ryggen istället för att vara ärlig.

De senaste gångerna vi skulle ha träffats har han ställt in, utan att vi bokat ny date så att säga. Sen vet jag att de träffades nån dag efter det. Asså, det e här min noja verkligen kickar in. Det känns som han föredrar henne framför mig (fastän jag vet att det inte är så), men nu känns det som i början av hela allt det här; att han liksom går bakom ryggen på mig.

Orkar du läsa mer?

En annan vän ordnade en babyshower åt mig, och min vän tackade ja till inbjudan tidigt för att sen aldrig dyka upp. Jag ringde efter honom men fick inte tag på honom. Får ett mail två dagar senare där han skrattar bort det hela. När jag ringer upp honom fortsätter han att skratta bort det (han brukar göra det). Jag förklarade för honom hur tvärledsen jag blev och att det inte är ok att göra så här.
Han påstod att han blandade ihop tiderna och att han sedan "froze" och kunde inte ens med att ringa. Till råga på allt säger han "det är inte personligt". My ass!
Han är en vän av att dra vita lögner och jag vet hur han är med andra, trodde bara aldrig att han skulle bara så mot mig.
Det känns bara som om jag gjort nåt fel el annat konstigt för att han ska vara så här mot mig och jag tar åt mig mer än vad han är värd, så att säga.

Blev du något klokare?

Vill bara tillägga att det känns skönt att nån svarat på mitt inlägg, tack.

Hej,
för att svara på din fråga förrsten;
Nä, jag käkar inegn medicin. Gjorde det förr, sen har jag liksom mått "bra" de senaste åren. Har väldigt lätt för att bli deppig och få ångest, och får väl liksom acceptera att jag är sån som person helt enkelt.

ALLT är liksom bara piss o skit och inget jag gör blir bra! Jag vill liksom bara ha ett nytt liv, träffa nya människor o.s.v.
Blir mamma om nåra veckor så då börjar väl mitt nya liv ;)
suck... Var "gravidledsen" när jag pratade med min mamma i telefonen häromdan, så säger hon såhär:
"nu får du sluta gråta, det är ingen som tycker att det är roligt när du gråter. Dessutom mår varken du eller bebben bra av det, så nu får du sluta".
Fin kommentar va? Tack för den liksom, precis vad en människa med ångest behöver höra.
Blir arg på männsikor som är i ens närhet som BORDE VETA att såna kommentarer sätter press och leder till mer ångest. usch.

Hur är det för dig?

Du har rätt i det du säger, om jag tycker att det "kostar mer" än vad jag får tillbaka av honom så...
asså, grejen är den att jag insett det själv, och det är nog så att jag värderar honom högre p.g.a. nostalgiska värden, om du förstår vad jag menar, eftersom vi varit tajta länge.
Men det stör mig och träter mig, för jag vill veta "vad som gick snett"! Om jag konfronterar honom med det, asså, jag känner honom så väl att jag vet att han aldrig skulle ge mig ett svar. Han skulle borsta av sig tanken på att han e taskig och vända det så att det snarare är jag som är knasig och får skylla mig själv ifall jag tror nåt om honom. Det känns liksom som ett dött läge...

Jag känner mig väl inte stark nog att stryka honom ur registret, vill liksom inte förlora honom heller. Usch...

Du, "kompisen", det känns som att det är nåt konstigt mellan oss. Jag vet inte riktigt vad det är, men tycker du att vi växt ifrån varann? (om han säger nej, kan jag fråga om han inte tycker att det är konstigt att bara jag känner så?)

ja, det kan jag fråga. Vill liksom inte bara ösa ur mig vad jag känner utan att se vad han säger först, så att säga.

Äh, inget bra på sånt här...

Hej,

jo, det e sant. Under tiden vi har skrivit nu har jag liskom bara blivit argare och argare och försökt att få tag på honom för att prata.

Du, det e verkligen sant det där med städningen! ha ha, fast jag brukar älska att städa på så konstiga ställen när jag mår så här;
typ rensa bland smycken el städa i nåt skåp jag aldrig använder. Idag tömde jag en hylla i bokhyllan och skurade. Bara en hylla också, ha ha.