Alla kan ju faktiskt inte få barn...

Vi är där idag o vi väntar fortfarande på svar av utredningen. Vo har träffat vår läkare och så två gånger. Visst vi är berädda på att vi ev får adoptera. Inget emot, för när vi får barn aå kommer de alltid att vara älskad från första stund. Men det som en kvinna och som jag lider mest av är att få uppleva dessa månader. Att få ett positivt graviditetstest att få bli tjock, att få bära mitt barn, att få uppleva förlossningen. Allt detta missar man.

Har tjejkvällar ibland och ja i slutet av kvällen så blir det prat om deras förlossningar deras upplevelse av hela graviditeten. JAG ORKAR INTE LYSSNA PÅ DET JÄMT...

Kan inte ni lyssna på när jag ska berätta vår upplevelse. Att faktiskt ta den långa vägen..