Bortskämda barn

"Så gör man inte"...

Det är en mycket intressant fråga och den är väldigt stor! Det jag tycker är mest intressant är det du säger: Så gör man inte. Var då? Vem säger det?

Traditioner och vad man gör hemma hos sig skiljer sig otroligt mycket från familj till familj. Det finns inget som är direkt fel. En annan aspekt är ju också att folk faktiskt GÖR saker som vi generellt tycker är fel; mördar, våldtar, misshandlar osv. Det FINNS alltså folk som gör det, och det innebär att uttrycket "så gör man inte" blir lite trubbigt i min mening.

Ett konkret tips för dig när du får besök är att helt enkelt säga: "Här hemma hos mig gör vi inte så". Då får de en ärlig chans att förstå att de regler de har hemma inte gäller överallt.

Sen ler jag lite, mot min vilja, faktiskt, men jag har stött på frågan många gånger tidigare och även haft mina egna bestämda åsikter, och tänker: Det är stor skillnad på att ha egna barn och att ha åsikter om andras uppfostran. Mycket stor. Ibland chockerande stor Min erfarenhet är att du alltid bör bära med dig vetskapen att det du anser vara dåligt uppförande eller bortskämdhet inte alls behöver bero på dålig uppfostran.

Jag har umgåtts med en del barn som haft gränslösa föräldrar. Och alltid förklarat för det barnet är här hos oss har vi den regeln att.... Mina barn skulle aldrig finna sig i att ett främmande barn kommer in och röjer i deras hem och då måste jag visa mig vuxen om inte barnets föräldrar gör det. I vårt hem gäller våra regler, liksom jag respekterar de regler som gäller i andras hem.

Jag måste faktiskt säga att jag tycker att det låter som en helt normal 3.5 åring i trotsåldern. Jag har själv en....och jag lovar dig att det är inte lätt med trotsen. Om jag ska sätta alla gränser som jag tyckte innan jag hade barn.....då skulle dom få lägga in mig på psyket.

Jag är i en situation där jag har ett till barn oxå.....vilket gör att jag sätter gränserna där det känns viktigast te.x att inte sitta på lillebror känns ganska viktigt, eller att inte kasta leksaker på folk, slåss m.m. Alltså sånt som absolut inte får göras. Skulle jag hålla på bråka om såna småsaker som du nämner....då får jag inte göra annat.

För dom trotsar allt man säger och gör....

Men jag förstår dig....för jag tyckte det där var jättejobbigt innan jag fick barn....nu kan jag förstå varför dom inte orkade bry sig om "småsaker".

Jag låter hellre han se på tv:n när vi åker bort i stället för att han ska kasta saker, knuffa lillebror, ligga på golvet och skrika och sparka.

Hoppas att du fick svar på det du ville..... ha en trevlig helg

Jag måste tillägga att jag tycker inte att det är ok att rota i kyl osv. Sen att om man kommer bort med ett trotsigt barn så biter det mycket bättre om dom man kommer till säger att så här gör vi inte i det här huset. Eller säger i från.

Jag håller helt med Lilu! Så måste jag oxå påpeka att saker inte alltid är vad de ser ut att vara...Idag tex var vi till Ica o handla. Min tjej brukar vara jätteduktig o inte tjata eller bråka i affärer, men idag var hon jätte trött o grinig OCH tjatig! Hon skulle ha det o det, drog i grejjer o skrek om godis. Jag såg hur folk tittade lite extra o säkert tänkte dom att hon var bortskämd men det ÄR hon inte....
Att se på barnpogram borta är väl inte hela världen, värre är väl kanske att riva i skåp hemma hos andra...DET är jag allergisk mot *ler* Alla är vi olika o drar gränsen olika.

Japp, detta med uppfostran är verkligen intressant... och enligt mig är många föräldrar alldeles för slappa. Därmed inte sagt att man ska vara hur sträng som helst, bara ha vissa regler. Och för min del så vill jag ju att mina barn ska "uppföra sig" om vi är och hälsar på någon. Jag skulle verkligen skämmas annars.

Jag haller med Pallas:

Jag har inga barn, men 2 sma grannpojkar, 3 ar gamla (fran olika familjer) som ibland springer in i var lagenhet och busar lite, jag tyckte det var helt ok, till en av pojkarna en gang borjade springa omkring och gallskrika i alla rum (han ar valdigt hogljudd och utatagerande och mamman verkar inte bry sig om det)
Da sade jag till honom : "kalle" hemma hos oss skriker man inte, da far man ont i oronen, och han verkade fatta bra.

Sedan en annan gang stortade den andra lillkillen (ocksa ej kontrollerad av foraldrarna) in och borjade kasta runt mina cd-skivor, jag blev inte sa glad, och sedan dess ser hans mamma till att han inte smiter in till oss hur han vill, men det ar en annan historia

Japp, det är klart att barn ska få trotsa, det är väl helt naturligt - men det finns gränser. Och ger ni verkligen barnen godis om de inte äter mat först?

Båda ja....och nej. För här behöver inte mina barn äta upp maten. Dom äter tills dom är mätta....mer än så behöver inte kroppen. Sen när dom tar för sig maten själv är det en annan sak.

Så ja....det händer att min äldsta får godis utan att ha ätit upp maten.

Okej, man kan verkligen ha olika åsikter om det här med uppfostran