Bortskämda barn

Jag måste faktiskt säga att jag tycker att det låter som en helt normal 3.5 åring i trotsåldern. Jag har själv en....och jag lovar dig att det är inte lätt med trotsen. Om jag ska sätta alla gränser som jag tyckte innan jag hade barn.....då skulle dom få lägga in mig på psyket.

Jag är i en situation där jag har ett till barn oxå.....vilket gör att jag sätter gränserna där det känns viktigast te.x att inte sitta på lillebror känns ganska viktigt, eller att inte kasta leksaker på folk, slåss m.m. Alltså sånt som absolut inte får göras. Skulle jag hålla på bråka om såna småsaker som du nämner....då får jag inte göra annat.

För dom trotsar allt man säger och gör....

Men jag förstår dig....för jag tyckte det där var jättejobbigt innan jag fick barn....nu kan jag förstå varför dom inte orkade bry sig om "småsaker".

Jag låter hellre han se på tv:n när vi åker bort i stället för att han ska kasta saker, knuffa lillebror, ligga på golvet och skrika och sparka.

Hoppas att du fick svar på det du ville..... ha en trevlig helg

Jag måste tillägga att jag tycker inte att det är ok att rota i kyl osv. Sen att om man kommer bort med ett trotsigt barn så biter det mycket bättre om dom man kommer till säger att så här gör vi inte i det här huset. Eller säger i från.

Båda ja....och nej. För här behöver inte mina barn äta upp maten. Dom äter tills dom är mätta....mer än så behöver inte kroppen. Sen när dom tar för sig maten själv är det en annan sak.

Så ja....det händer att min äldsta får godis utan att ha ätit upp maten.

Ja.....det finns även många saker som kan göra att åsikterna ändras. Min son matvägrade ett tag....så jag var glad för allt han fick i sig. Sen så har vi fetma i släkten så det skulle aldrig falla mig in att tvinga mina barn att äta upp maten. I stället så försöker jag lära dom att äta tills dom är mätta.

Och oftast så ger jag dom inte mer än dom orkar äta upp. Vilket oxå gör att dom vet att dom äter tills dom är mätta och tackar för maten. Då vill min äldsta inte ha något annat.

Det är många lördagar som han sagt nej tack till godis. Och sagt till mig: -Men mamma jag har ju nyss ätit mat, jag orkar inte nåt godis.

Och är vi på affären och går förbi godis så säger han:
-Mamma, va är det för dag i dag?
Onsdag, kanske jag säger. Då säger han jaha, på lördag får jag köpa godis.

Så alla tror jag sätter sina gränser. Men det finns saker som gör att man väljer olika. Som jag orkar inte ta såna saker som inte är så farligt egentligen