BIO-mamma

Sarius: För det finns dom bio-mammor som inte bryr sig ett skvatt om sina barn, men ändå blir dom arga när man bryr sig och vill barnets bästa, det är den typen jag irriterar mig på!

Sen är jag både bio och bonus mamma.

Jag håller med Extra mamman. All markservice ska vi ta hand om. Men inga beslut ska vi ta. Sorry men det funkar inte för mig. Då ska jag lägga mig i vad min exman och hans fru har för regler och hur dom sköter barnen när dom är hos pappan. Det tycker jag är fel.

Hur mycket veckopeng/månadspeng barnen ska ha! Det blir ju otroligt fel eftersom mina barns pappa har större förutsättningar att ge barnen 200 kr i månaden, mot vad jag har. Och sen finns ju sambons 2 barn också. Så om mina barn får 200 kr i månaden så borde ju sambons barn få det också + att vi har ett gemensamt barn också. Det ända jag och min exman har bestämt det är varannan jul och minst 14 dar sammanhängande sem med mamma och med pappa. Sen om det uppstår något annat så löser vi det såklart. Men både jag och min exman resonerar som så att ju fler vuxna som bryr sig och finns för barnen ju mer harmoniska blir dom och så ser mina barn att mamma och pappa kan faktiskt samarbeta utan en massa tjafs.

Och varför har dom flesta biomammor problem med oss bonusmammor? Det skulle vara roligt att få svar på den frågan också!

Sarius: Jag hoppas att du läste mitt inlägg nr 5!

Sarius: Om du syftade på mitt inlägg nr 5. Mina bonusbarns biomamma är en mamma som inte bryr sig om sina barn. Men så fort jag bryr mig och tar dom till mig. Så ska hon vara där och hacka på en gång. Det är sånt som gör mig less på att vara bonusmamma. Jag kan säga att det har gått till en viss punkt att jag snart inte orkar bry mig om barnen. För hur jag än gör, så gör jag fel.

Sarius: Vad tycker du om det här då?

Mina bonusbarns biomamma är en mamma som inte bryr sig om sina barn. Men så fort jag bryr mig och tar dom till mig. Så ska hon vara där och hacka på en gång. Det är sånt som gör mig less på att vara bonusmamma. Jag kan säga att det har gått till en viss punkt att jag snart inte orkar bry mig om barnen. För hur jag än gör, så gör jag fel.

Sarius: Tack! Men ibland känns det hopplöst!

Nu är ju mina så pass stora, så dom vet vad som gäller. Och dom har i princip alltid klarat sig själva, gjort sin frukost själv när dom redan var 4 och 2 år, så mina barn är självständiga, nu är dom 13 och 11 år. Medans sambons barn alltid har fått allt serverat och dom är idag 14 och 10 år. Och det kan jag säga att servera barnen det gör jag inte, här får dom faktiskt fixa det mesta själva. Men jag vet att hos mamman får dom allt serverat, men dom får ingen uppskattning och ingen kärlek.

Eftersom barnen själva säger att dom hellre vill ha mig som deras mamma än den mamman dom har nu.