Egna barn och bonusbarn...

Tycker inte att du gör fel. Man är en familj där alla hjälps åt efter egna förutsättningar. Tycker att det barnet som bör på heltid ska ha ett eget rum, varför ska de andra stå tomma.
Lycka till och hoppas att det löser sig till det bättre..

Jag tycker du gör helt rätt!

Helt rätt!
Gör du alltså!
Jag tycker som nån här ovan att dom barn som bor heltid självklart ska ha eget rum. Och om hans barn är där så sällan så får dom väl faktiskt ta och dela rum...jag förstår nog inte hur nån kan tycka på något annat sätt...men visst det är klurigt det där...min älsta dotter har eget och bor här heltid men vi har redan nu förberett henne på att OM/när hon vill börja bo hos sin pappa igen varannan vecka så får hon nog vara beredd att dela rum med vår näst älsta....antagligen..det är hon helt med på.
Tycker dte är bra lösning, bara hon får ha nånstans att ha sina grejer i fred..typ ett skåp som går att låsa eller så....
Men som sagt, du gör helt rätt!
Sorry..svammel svammel...

du gör helt rätt i att ställa krav osv barn som bor heltid hos någon förälder ska självklart ha eget rum. Jag har haft liknande problem med att pappan inte säger åt sitt barn att hjälpa till osv utan han tycker att jag favoriserar mina barn men jag drar alla barn över en kam spelar ingen roll vems barn det är de ska hjälpa till med de ja vet att de klarar av. så jag gjorde som så att när vi bara hade hans barn här och det barnet och pappan inte gjorde sina sysslor så lagade jag mat åt mig själv diskade bara en tallrik åt mig själv osv när sedan mina barn kom hem igen och de hjälpte till som de alltid gör så gjorde ja mat åt dem. det blev en del griniga miner från bonusbarnet och pappan man ja sa att den som hjälper till får mat de andra kan få mat när de gjort de som de ska göra. numera hjälper alla till för ingen vill bli utan maten ;)

sol1: Bra gjort! Matlagningsstrejk! Har själv inte dina problem, men hade jag haft det, så hade jag gjort likadant.

TS: Undrar varför din man är så döv på det örat? Vad har han för argument för sin ståndpunkt? Är han rädd att hans barn inte ska komma hem till er överhuvudtaget om ni omfördelar rummen? Ingen bra strategi isf, man måste kunna sätta gränser och sätta ner foten ändå. Min yngste bonusson har försökt några gånger att utpressa oss med att antyda att han inte skulle komma mer om han inte fick sin vilja genom. Då gav jag honom att förstå: "Varsågod. Det bestämmer du själv. Om det är så du vill ha det.." Han har aldrig mer försökt att utpressa oss sedan dess utan följer reglerna som gäller här. Sedan ska jag tillägga att bonusbarnen är med om att komma överens om hemmets regler, det är inte enbart vi vuxna som bestämmer.

Mina bonusbarn är rätt bortskämda och verka inte behöver hjälpa till hos sin mamma öht. Jag tänker dock inte bli deras hotell och vill att de hjälper till efter förmåga. Så vi kom gemensam överens om ett "system". Vi tog fram uppgifter som de kan utföra och satte "datorspeltid" på det: Gå ut med soporna: 5 min, småhandla: 10 min, plugga extra engelska (utöver lexor): den tid man lägger ner på det osv. För att hålla reda på hur mycket tid de tjänat in får de "poker-poletter" i olika valörer som de sedan "betalar" med när de vill spela dator/playstation. Detta borde fungera även när man ha ett sådant stort gäng som ni. Självklara saker som att borsta sina tänder självmant får man ingen "tid" för, dock kan man få avdrag om man inte gör det! (vill ni veta mer om vårt "system"- maila mig)

En sista tanke: Jag anser att yngre barn behöver ha större rum eftersom det är mycket golvleksaker de sysslar med (lego osv). Eller så kan man försöka ha gemensamma sovrum för de yngre och ett stort gemensamt lekrum kanske? Barn som bara bor hos er ibland kan inte begära ett eget rum.
Lycka till!

Det han säger är att det bara ska vara som det är och han undrar varför mina barn ska ha det bättre!
Jag tror att det är som du säger att han är rädd för att dom inte ska komma överhuvudtaget. Problemet är att han inte kan sätta gränser mot sina barn.
I början sa vi att vi skulle ha en enad syn på saker, men det föll direkt när dom ifrågasatte varför dom måste hjälpa till.
Jag har försökt med dator och tv tid men eftersom jag alltid blir motarbetad så funkar inte det längre och eftersom jag inte har hans stöd så kan jag/orkar inte göra något.

Vi har i dagsläget blivit två läger, dom och vi och det känns fruktansvärt jobbigt.

Det gick inte att genomföra omflyttningen i helgen som var eftersom han motsatte det totalt så nu vet jag inte vad jag ska göra.

Jobbigt läge. Är det något annat som ligger bakom? Är ni på väg ifrån varandra även i andra områden (förlåt att jag frågar, du behöver inte svara här men kanske svara för dig själv)? Jag tycker det är oroväckande att han inte verkar vara öppen för dina synpunkter alls. Är han rädd för att sätta gränser av typiska "frånskild-pappa"-skäl så gör han inte bara dig och dina barn en otjänst utan även sina egna barn och sig själv. Är det här den enda stora motsättningen ni har, så hade jag i ditt fall sökt hjälp utifrån. Någon form av familjesamtal med terapeut, medlare, coach el dyl. Ligger det ngt annat i bakgrunden och jäser så är det dags att ta fram det och diskutera det först.

Kan man inte dela in rummen på ett annat sätt. Mina killar har eget rum på veckorna men varannan helg delar dom med var sin utav sambons tjejer. Min 5 åring delar ibland med sambons 5 åring och ibland oxå med hans 2 pojkar.(Hon har ett ganska stort rum). Kanske kan man dela rum ibland? Vi har 4 rok och 9 barn totalt. Det är ganska vanligt att barn när dom blir äldre inte kommer på umgänge så ofta som när dom är mindre.

sus65!

hej! jag tycker att du ska va hårdare mot honnom i denna fråga å fråga honnom " vad gör dina barn mer speciella än mina då du inte vill att de ska va lika för alla barnen!

sen hade jag frågat honnom om han vill ha kvar detta förhållande över huvud taget då får han faktiskt ta å tänka om ang barnen å ha lite medkännsla för dina åxå!

jag lever skälv med en sambo å jag har ett barn sen innan + våran lilla dotter då!
vi bor i en tvåa å jag tyckte att barnen skulle få sovrummet! men de gick inte för sig för då kunde han inte kolla tv i sängen! jag blev så arg att jag bara flyttade om å sa att om de inte passa att ha förståelse för va barn behöver så e de bara att byta familj! klagat har han men inte mycke sen dess! lycka till ! mvh