Om att oroa sig för otrohet...

Jag kan hålla med dig i mycket. Det är så intressant detta!

När man blivit utsatt för otrohet så föds ett hat som det inte finns superlativ att beskriva det med.
Smärtan är den som utlöser hatet och föraktet tror jag.

Visst är det hans val att göra det gentemot mig och visst är det mitt val att välja att hata hans beteende.

Man äger ingen och inget är bestående men jag har full förståelse för människor som har så ont i sina brustna hjärtan för att dem tillåter smärtan göra dem illa.
Spåren efter en otrohet blir så djupa och ute i perferin då man inte är rationell i sina känslor (fast å andra sidan, när är man det)man håller sig inte till sin livsstig utan man hamnar bort från allt vad "normal" stig heter...