Om att oroa sig för otrohet...

Jag kan hålla med dig i mycket. Det är så intressant detta!

När man blivit utsatt för otrohet så föds ett hat som det inte finns superlativ att beskriva det med.
Smärtan är den som utlöser hatet och föraktet tror jag.

Visst är det hans val att göra det gentemot mig och visst är det mitt val att välja att hata hans beteende.

Man äger ingen och inget är bestående men jag har full förståelse för människor som har så ont i sina brustna hjärtan för att dem tillåter smärtan göra dem illa.
Spåren efter en otrohet blir så djupa och ute i perferin då man inte är rationell i sina känslor (fast å andra sidan, när är man det)man håller sig inte till sin livsstig utan man hamnar bort från allt vad "normal" stig heter...

En del tycker det är ok med otrohet, andra inte.
För mig handlar det inte om att äga min sambo men ska vi ha ett förhållande så sla det vara utan inblandning av andra.
Han får alltså sätta på vilken tjej han vill, så länge han meddelar mig först så jag har chansen att välja om jag vill dela med mig av honom eller inte.
För mig är det viktigt att veta att jag är den enda, skulle bli skitäcklad av att veta att han var med andra.

Jag håller med till fullo - tycker smatidigt att är man i ett förhållande där man vet vad den andre tycker om otrohet och annat, då ska man vara jämlika. Jag ville inte att min sambo skulle få äta kakan och ha den kvar - där föddes en svartsjuka då han gjorde så precis när vi träffades och en liten bit in i vårt förhållande. Och lögner som sedan uppdagas svider duktigt.

Man ska få chansen och ta ställning om man vill acceptera otrohet / vara med andra innan den andra partnern gör ngt.

Men visst är det så, i vissa fall finns det inte ens skäl til att vara svartsjuk - där håller jag med dig!

Mycket bra skrivet TS !! Kloka funderingar..

Jag har aldrig varit svartsjuk på det sättet att jag kollat telefonen, datorn, frågat ut honom om saker på ett misstänksamt sättosv. Har aldrig känt behovet av det, har litat på honom helt. Har tyckt att andra varit paranoida och skakat på huvudet åt deras kontrollerande av sin partner. Vi har dock lovat varandra saker och nu har han haft ihop det med en annan. Det känns fruktansvärt. Jag har ett eget privatliv, men inte med sexuella förbindelser. När han då tagit sig friheten att bryta vår överenskommelse utan att jag varit delaktig i beslutet så känner jag mig sviken och lurad. Jag har väl tänkt "vi" eller "du och jag" och inte "var och en för sig men ändå tillsammans". Förmodligen kommer jag nu att känna ett större behov av kontroll. Lite som att "de andra" hade rätt som snokade, och som att jag varit naiv och dum. Tillit är skört.

Jag tycker det är bra skrivet.
Jag själv har varit svartsjuk och kontrollerande.Inte pga tidigare otroheter utan för allt hemskt jag tidigare gått igenom.Jag var helt trasig.
Men jag bestämde mig i alla fall att jag vill vara ärlig och lycklig,ha en sund och bra relation.
Mitt självförtroende öka jätte mycket.I alla fall.Idag existerar inte svartsjuka eller nåt annat negativt.

Vi två har inga löften,endast förhoppningar och eventuellt drömmar,och ärlighet i vårt förhållande.Vi tänker ungefär det du skrev ts.
Det funkar kanon bra.Jag är inte ett dugg skraj för otrohet.
Jag hatar inte otrohet.Mitt liv går inte under.Vi är lyckliga så länge vi inte dömmer varandra och så länge vi försöker vara ärliga.

Varför? Jo därför att tanken på att jag inte betyder mer för honom än att han kan springa och vara med någon annan bränner inom mig.

Men på vilket sätt betyder du mindre för honom för att han ligger med någon annan?

Han ligger väl med honom eller henne för att han vill det, inte för att skicka nån sorts budskap till dig, och det är en grej mellan dem, inte mellan honom och dig...

Du har väldigt rätt tycker jag...enligt mig själv.
Gillar det du skriver ts eftersom jag resonerar ungefär likadant.

Vi resonerar nog olika vad gäller löften, tror jag. För mig är ett förhållande, äktenskap eller att man har barn ett löfte om att vara trogen. Sedan kan saker hända, men då är det för mig ärlighet som ska prioriteras. Innan saker händer utanför förhållandet.

Jag håller med dig i stort, TS, men ditt svar till j08 blir lite märkligt.

Om j08 har åsikten och känslan att fysisk otrohet är fel, så visar ju hennes sambo att hon inte betyder så mycket för honom, genom att vara just fysiskt otrogen. Eftersom han vet om hur hon känner bör han ju respektera hennes känslor, eller hur? Alla förhållanden handlar ju om att ha respekt för varandra.

Kan det vara så att när man är beredd att dela sin partner med andra så kanske man inte är lika rädd att förlora honom eller henne? Jag tror att för att man, som TS skriver ska kunna tycka att det är ok att partnern ligger med andra så måste man vara otroligt trygg i sig själv och vara helt säker på att partnern inte skulle välja att vilja ha mer med den andra och mindre med mig om han/hon får chansen. Jag tror även att de är få förunnat att ha den tron på sig själv. Eller så har man inte tillräckligt med känslor för att man ska bry sig om den man förlorar sin partner...

Sen bör det väl tilläggas att om alla inblandade anser att det är ok så kan det väl knappast kallas för OTROHET? Otrohet är dessutom ngt som samhället skapat, det är vi som har sagt att det är fel, i andra kulturer kan det vara tvärtom.

jaha vissa i denna tråden verkar resonera att " ja för fan jag e inte rädd för otrohet så varför inte knulla allt å alla??

hur låter detta i era öron?

finns de någon mening med ett förhållande då? man kan ju lika gärna va singel då!

eller e de bara bekvämt att veta att " de väntar ju någon där hemma ändå så jag kan leka som jag vill" ?

vart e moralen , respekten å empatin till den du är tillsammans med då? " ingenstans för de finns inte om man resornerar så"

snälla ni som gör så " tänk om " se hur de påverkar din partner i djupet å i längden istället för att bara tänka på nuet! mvh

Håller itne med. Otrohet é otrohet. E man däremot överrens om att man får vara med andra oxå då é d ju helt plötsligt inte otrohet. Jag hade aldrig accepterat otrohet, och jo ligger min sambo med nån annan så tar jag d som att han inte alls älskar mej, inte tillräckligt i alal fall för då går han inte till nån annan när han vet vad jag tycekr om otrohet.

taffer!

så resornerar jag åxå!! om man riktigt älskar någon så ser man ju inga andra som sex partners!

dom som har ett sånt löst förhållande kan inte älska den personen!
de kan faktiskt ha med kontrollbehov av att veta att man bara inte e ensam att göra! ingen kärlek! mvh

biizan
sen finns d ju dom som e överens om att dom har andra partners oxå och dom älskar nog varandra lika mycket för d, men, den som sviker i ett förhållande och e otrogen där undrar jah hur dom kan älska sin partner som dom påstår

För mig är ett förhållande eller äktenskap ett löfte om att vara trogen psykiskt och fysiskt, och det tycker min man också.

Ingen av oss skulle acceptera otrohet, då får man banne mig lämna den andre först.

Däremot är det viktigt att prata med varandra och inte smyga och kolla upp, tycker jag eftersom det handlar om att lita på de löften man en gång gett varandra. Hur skulle det kännas om ngn kollade din mail/vad du gör osv.

Ett förhållande är ett löfte om trohet, tillit och ärlighet, iallafall för oss.

taffer!!

NEJ!!! jag tror inte på att de e riktig kärlek!!!!!!!!!

jag anser att de e ett spel å att man inte riktigt vet vem man är!!!!

vet man vem man är å e nöjd med de man har så letar man inte spänning eller andra partners! mvh

Intressant. Håller med på vissa punkter.
Men tror att problemet inte handlar om nojan heller eg. Utan om dåligt självförtroende hos den som nojar/oroar sig, om det nu är i onödan, vilket det ju handlar om här.

Jag är orolig för otrohet bara när jag mår riktigt dåligt själv. Som tur är har jag kommit på att det inte handlar om min man eller vår relation utan om mig och det som finns i mig. Därför är det nåt jag under lång tid har jobbat med och kommer fortsätta jobba med.