Om att oroa sig för otrohet...
Jag har aldrig varit svartsjuk på det sättet att jag kollat telefonen, datorn, frågat ut honom om saker på ett misstänksamt sättosv. Har aldrig känt behovet av det, har litat på honom helt. Har tyckt att andra varit paranoida och skakat på huvudet åt deras kontrollerande av sin partner. Vi har dock lovat varandra saker och nu har han haft ihop det med en annan. Det känns fruktansvärt. Jag har ett eget privatliv, men inte med sexuella förbindelser. När han då tagit sig friheten att bryta vår överenskommelse utan att jag varit delaktig i beslutet så känner jag mig sviken och lurad. Jag har väl tänkt "vi" eller "du och jag" och inte "var och en för sig men ändå tillsammans". Förmodligen kommer jag nu att känna ett större behov av kontroll. Lite som att "de andra" hade rätt som snokade, och som att jag varit naiv och dum. Tillit är skört.