Om att oroa sig för otrohet...

Kan det vara så att när man är beredd att dela sin partner med andra så kanske man inte är lika rädd att förlora honom eller henne? Jag tror att för att man, som TS skriver ska kunna tycka att det är ok att partnern ligger med andra så måste man vara otroligt trygg i sig själv och vara helt säker på att partnern inte skulle välja att vilja ha mer med den andra och mindre med mig om han/hon får chansen. Jag tror även att de är få förunnat att ha den tron på sig själv. Eller så har man inte tillräckligt med känslor för att man ska bry sig om den man förlorar sin partner...

Sen bör det väl tilläggas att om alla inblandade anser att det är ok så kan det väl knappast kallas för OTROHET? Otrohet är dessutom ngt som samhället skapat, det är vi som har sagt att det är fel, i andra kulturer kan det vara tvärtom.