Anhöriga till cancersjuka

Hej Min far har fått tillbaka prosatacansern i galoperande takt! Han opererades för 5 år sen men i höstas kom beskedet om stegrande psa värden och skelettmetastaser. Nu är han strålad pallatift mot värk vilket ej helt hjälpt. Han har åldrats flera år på bara månader, blivit smal, blek och krum. Idag var oss läkaren igen. Dom skall ta prover på en bula i huvudet som ej går ner, för dom tror det är metastaser! Usch det går så snabbt och känns så overkligt. Inte trodde jag att det för ett halvår sen skulle se ut så här för min 63 åriga pigga pappa.
Ville bara skrika ut min historia lite!!!!! önska jag visste lite mer om vad som komma skall eller så vill jag inte veta ...nej jag vet varken ut eller in!
Bara att jag älskar min pappa så innerligt, och om detta har fört något gott med(vilket känns fel att säga men en då) sig så är det en enorm närhet och värme mellan mig och min far.
Tänker på er alla där ute med anhöriga cancer sjuka!!!

Pkötsligt idag känns det så påtagligt! Min far är väldigt sjuk. Jag förstår mer och mer att alla symtom tyder på att far insjuknar allt mer i sin cancer(om man kan säja så) Han mår illa och har tappat aptiten. Han blir stelare och stelare samt tappar styrkan i benen. I dag har dom tagit prov på knölarna i huvudet om det kan vara skalbensmetastaser. Det verkar ju tyvärr inte bättre än att så kan vara fallet. Pappa vill veta så lite som möjligt medans jag känner att jag har miljoner frågor att ställa just nu. Jag vet ej vad det innebär om man har metastaser på skalbenet som växer.
Nu skal även hemsjukvård sättas in så pappa kan få hjälp med näringsintaget och magen. Jag vet inte varför men det liksom känns som att hemsjukvård innebär att pappa är i nåt slutskede. Men så kan det ju inte va han kan ju fortarande gå och klara sig själv igentligen. Det bara känns så himla konstigt och tufft allt ihop.
Va ska jag göra!!??? Är det nu man borde gå ner i arbetstid för att kunna träffa pappa allt oftare. (jobbar redan nu 80%) Men man kan ju samtidigt inte träga sig på varje dag med hela ungskocken.
Har ju två galna små barn också att ta hand om. (min älskade man är dock pappaledig)
Känns nu som att man skulle vilja flytta ihopp hela släkten och bara ta vara på varje sekund. Men nu har vi ju inte riktigt de familje förhålandena här i vårt sverige. Och jag tror tyvärr ( med all förståelse)pappa pustar ut lite när jag lämnat dom efter dagens besök. Jan ni vet kanske hur det är med en 1åring och en 3 årig i ett

Det råka jag posta alldeles för tidigt utan att läst igenom det säkert helt osamanhängade och konstigt men endå. Det jag skulle säga va att man helst vill vara med sin far hela tiden nu, men att det inte riktigt går när man har en egen familj att tänka på!

Och hälp va svårt det är det här med cancer och små barn va dom förstår mycket mer än man tror. Och man måste lägga band på sig och inte prata för mycket när dom hör!

Kramar till er alla där ute i liknande situationer och tack för en jätte fin tråd. Tänker på dig Mamma69 och alla andra.
Styrke kramar till er alla!!!!!!!!!

I dag har jag varit på radiumhemmet och hälsat på far. Han hade fått svår blodbrist då han inte kan blida röda blodkroppar som han ska, då cancern tagit över benmärgen. Så det har väll blivit som en leukemi nu ungefär.Nu får han i allafall blodtransfusion så han ska bli piggare. Jag blir arg och ledsen att dom ej märkt det tidigare det har tagit sån tid för pappa att bli patient på radiumhemmet då dom inte ville ta över honom från sofiahemmet. Och på sofiahemmet å andra sidan var dom värdelösa. Kolla inte ens blodprover vid sista träffen.
Men lilla pappa är vid gott mod. Han var så pluttig men endå stark, på sjukhuset där han svassa runt i sin lanstingspyjamas.
Alla värden är skit och knölarna i huvudet är troligen metastaser. PSA värderna är 370 och han mår antagligen illa av skelettnedbrytningen som gör honom kalkförgiftad på nått sätt. Men lyckopilrerna har börjat göra sitt och pappa visar upp gott mod och kärlek utan skådat like tidigare från denna man. Hjälp vad stark man måste vara när man är drabbad av cancer!
Kärlek till er alla där ute med cancer bland nära och kära!

(det började med prostatatumör för 6 år sen)

Jenja jag vet ej hur man gör för att tala direkt till din inbox!

Pappa har fått komma hem från sjukhuset, och skall nu få hemvård. Imorgon skall dom ringa från sjukhuset om massa provsvar. Det senaste jag nu hört är att hans glukosvärde är lite för högt. Hoppas bara inte det beror på att hans binjurar eller pankreas nu är drabbat av metastaser på nått sätt. Usch orkar inte tänka mer på detta för i kväll.
Kramar till er alla där ute!

Min far har nu fått hemvård. Det känns skönt att han blir så uppkollad. Men samtidigt känns det förfärligt då jag vet att det inte finns nån återvändo nu. Nästa vecka ska han göra magnetröntgen för att se exakt spridning. Nu hoppas jag bara att inte blodvärdena sjuker så snabbt igen utan att han får ha det stabiliserat ett tag här efter all blodtransfusion.
tänker på er!

Vill bara skicka en kram till er alla!