• mamma69

    Anhöriga till cancersjuka

    Finns det några här som är anhörig till en cancersjuk? Vi har just fått veta att min sambo är sjuk, han har cancer i tjocktarmen och dottersvulster i levern, han ska börja sin cellgiftsbehandling nästa vecka tror vi, jag har så mycket tankar om vad som kommer att hända för ingen kan lova att han klarar sig, dom säger att många klarar det men inte alla, jag vill gärna prata med andra i samma situation eller som vart med om sånt här. Jag kan inte beskriva den ångest och oro vi har i familjen nu, vi har tre barn på 18,13 och 3 år tillsammans jag har också ett barn sen tidigare som är 21 år, min sambo är bara 36 år och jag 37 år.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-11-21 20:18:42:
    I morgon börjar min sambos cellgiftsbehandling, skönt att det händer nåt , men läskigt och skrämmande för allt är så nytt och ovant, men vi är otroligt tacksamma för att han får komma i morgon, skönt att han får vara i händer på specialister och personal som vet vad dom gör och vet vad det handlar om.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-11-22 15:43:48:
    Det gått bra idag inte alls så läskigt som vi trodde, än så länge mår han inte illa det enda han märte var när vi kom ut att det stack i fingrarna o läpparna lite men det hade dom redan pratat om, vi får se om det kommer illamående senare nu då, det är han största fasa. Annars så fick han cellgifterna genom venen på armen idag och så blir det i morgon också, men nästa behandling blir genom port, det gjorde lite ont att få dom så där på slutet, det är ju så starkt, men det gick det med.
    Elina har somnat på soffan dom har haft nalleparty på dagis idag, och vi vet ju alla hur trött man kan bli om vart på party! hahaha.
    Nu ska jag laga mat sen slappa lite ( om det går).

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-12-28 17:21:56:
    Hejsan! måste berätta! igår när vi träffade läkaren så fick vi veta att när Roger kom dit första gången hade han ett värde på 13 i levern (kommer inte ihåg va värdet hette) och nu var det på 3! och det betyder att levern fungerar bra, lika som för oss som inte är sjuka. Hon kände också på utan på magen levern har ju vart så stor att dom har känt den när dom tryckt på magen och nu kändes den inte längre även en tumör som känns utan på magen är mindre! och hon sa att Roger hade en fin färg i ansiktet nu, förut var han så blek/grå. Hon sa att hon har aldrig haft en patient som cellgifterna tagit på så fort och bra, hon sa även att hon inte är världsvan på så sätt, men det här var det bästa besked vi har kunnat få nu, vi är jätte glada! Vi vet ju att resan är lång och att det inte finns några garantier för att det ska gå bra hela vägen, men vi gläds nu åt det här otroligt positiva beskedet, nu kan vi få ha en bra jul o nyår sen fortsätter vi kampen. Att Roger har så ont i levern beror på att behandlingen funggerar och den fungerar bra så då blir det ju lättare att stå ut me det onda o andra biverkningar. Kram till er alla....

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-02-02 19:49:44:
    Nu har det gått nästan 3 månader sen vi fick veta att min sambo är sjuk och han har sedan dess fått 6 kurer cellgiftsbehandlingar, skiktröntgen gjordes efter 4 behandlingar och det visade att tumörerna backar på bra! hans levervärden är jättebra nu och om 3-4 behandlingar till så görs en ny röntgen för att se om det fortsatt backa. Den gången ska kirurgerna också vara med och titta på bilderna för att se om dom kan gå in och hjälpa till, annars fortsätter behandlingen. Det vanliga är att man får 12 behandlingar, sen kan det behövas ett uppehåll för att kroppen kan behöva vila, men det är inte ett måste!
    Så ser det ut för oss just nu, men även om det går bra så finns oron där hela tiden! för det finns inga garantier när det gäller dessa lömska sjukdomar.
    Men vi hoppas och tror så klart....

  • Svar på tråden Anhöriga till cancersjuka
  • JenJa

    mamma69:

    När min pappa va sjuk så va vi bjuden på dop, och han ville inte fara. Och det förstod alla. Man kan inte tvinga om de inte vill.

    Det går nog upp och ner för honom. Min pappa hade inte gett upp det var ca 1 vecka innnan han gick bort som han förstod att det går inte vägen. Och när han låg hemma och kämpade för sitt liv så gav han inte upp förrän mamma sa " du behöver inte kämpa längre".....då tog han sista andetaget....

    Tänk dig själv om du var inte din mans situation, man svävar ju mellan liv och död så tankarna far nog fram och tillbaka....Se till att bara finnas där och stötta och försök inte pressa fram nått som han inte vill...

    Ha en bra advent!!

  • mamma69

    nu känner jag mig ledsen och orolig, det är ungefär som när Roger är någolunda pigg slappnar jag av och börja tänka, tänka på vad som kan hända i värsta fall, hur klarar man sånt? jag tror verkligen inte att jag gör det, jag blir nog apatisk, galen eller nåt så barnen får lida ännu mera, ja såna tankar har jag. Jag håller på att fixa kyckling och strips men känner mig inte särskilt sugen på mat.....Jag vill att cellgifterna ska bita på cancern och jag vill veta det nu! men det går inte att få veta det nu, det är för tidigt jävla helvete.......

  • JenJa

    mamma69:

    Jag förstår hur du känner. Försök ta en dag i taget. Finns det ingen som du kan prata med, nån som kan ställa upp och stötta dig om du skulle bryta ihop, nån som du kan "gråta mot axlen2"? Det är kanske något som du behöver. Jag kände likadant, att sjukdomen bara skulle försvinna, jag hade ju som inte riktigt fatta att det var sant, inte förrän han bara blev sämre och sämre....och tillslut var han borta... Vad har läkarna sagt är den elakartad eller de kanske inte sagt något än för att de inte vet...Pappa hade i njurarna och det hade blivit dottersvulster i hjärnan och de va det som framkallade hans problem, som gjorde att han ville in och kolla om det var nått fel. Han hade en väldigt elakartad cancer så det var därför det gick så fort. Sen är det ingen som vet hur länge han gått med det... Jag tror att han gått med det säkert 5-10 år. För några år sedan så tuppade han av på jobbet och de kunde inte finna nån orsak och de va nog dottersvulsterna som började komma...

    Kämpa på, finns här om du vill prata av dig eller fråga något!!

    Kram!!!

  • mamma69

    Jenja: Läkaren som vi har hon har inte sagt om det är elakt eller inte, men det tror jag all cancer som sprider sig räknas som elak, hon har sagt att vi inte ska tappa greppet, att Roger ska äta mm mm mm, så har hon sagt att dom här cellgifterna tror hon biter annars finns det annat så det låter ju positivt, men dom kan ju aldrig lova något, men hon skulle ju heller inte peppa honom och oss om det inte fanns hopp, om det inte fanns det skulle vi ju veta det för hon ljuger ju inte för oss. Många klarar av just den här cancern, men inte alla, sen finns det ju en del som får leva med den, att livet förlängs ganska länge. Roger kommer att få göra en ny skiktröngen efter nästa kur tror vi hon sa, sen vet vi om det här har bitit eller om dom måste prova nåt annat, ovissheten blir så påtaglig ibland och så jobbig.

  • JenJa

    mamma69:

    Låter ju jätte postivt. GE INTE UPP KÄMPA PÅ! Du ska se att det nog ordnar sig, men det är väl som läkaren sa, de kan aldrig garantera nått så är det ju med all cancer och sjukdomar...

    Ovissheten är sååå himla jobbig du får försöka att ta det lugnt och ta en dag bara... Det är ju inte det lättaste men det går ju inte fortare att veta hur det går för det... I natt kl 02.30 är det precis 1 år sen pappa gick bort, får se om man inte vaknar då och inte kan sova den tiden....

    KRAM PÅ DIG!!!

  • Honni

    Ts hur är det med er?


    *..* Borta bra men hemma bäst *..*
  • mamma69

    Hejsan! jo med mig är det väl hyfsat,Roger är på väg net i tröttheten osv efter onsdagen o torsdagens cellgifter, nu har han fått 2 gånger. Jag upplever honom som piggare än förut, men jag vet inte om det beror på behandlingen eller att värsta chocken lagt sig, han/vi är ju fortfarande ledsna , orolig och har ångest, han har mer än vad jag har, men så är det ju han som är sjuk, jag försöker vara positiv och se framåt för det mesta, men ibland går det inte./kram.

  • JenJa

    mamma69:

    *styrke kramar till dig/Er!!!*

    Allt ni känner och hur ni mår kommer att gå upp och ner för er båda. Skönt att han är lite piggare, men et är ju som allt annat upp och ner...Kan tänka mig att du itne har nån vidare julkänsla eller är det kanske något som du ser framemot och får nått att tänka på?? Kram på dig!!

  • Bella8

    Hej Mamma69!
    Ville bara skriva att jag känner med dig och hela din familj... och tycker som vanligt att det känns fruktansvärt orättvist att människor ska drabbas av den j-a sjukdomen cancer...

    Min Pappa Olle gick bort i en elakartad hjärntumör i slutet av februari i år efter endast 5 månaders sjukdomstid. Han blev 69 år vilket ju är en på tok för tidig ålder att gå bort. Jag hade precis fått mitt första barn, min son Charlie, och Pappa/Morfar insjuknade bara 5 månader efter det... vilken var en stor sorg för mig mitt i all glädje med min lille bebis... Pappa hade aldrig varit sjuk i hela sitt liv och aldrig legat på sjukhus och så blev det såhär...

    Pappa sjukdomstid blev ett rent helvete då landstinget vanvårdade honom något fruktansvärt och flyttade honom hela 10 ggr inom loppet av 2 månader... ingen visste någonting om vart han skulle vårdas då han fått en lättare förvirring av hjärntumören och landstinget organiserat om. Vi höll på att bli tokiga allihopa och Pappa som verkligen behövde stöd och trygghet blev bara mer förvirrad och mådde sämre och sämre av att flyttas runt... ingen brydde sig. Ingen informerade heller oss om någonting gällande cancersjukdomen utan allt fick vi själva  ta reda på på nätet och genom böcker...

    Efter 2 månader och 10 flyttar så lyckades vi få hem honom till hemstaden Sala och där vårdades han till slutet på ett hem för senildementa, det enda stället i Sala som kunde ta emot honom... riktigt illa var det! Där satt min lilla, tidigare väldigt aktive Pappa med gamla tanter på 90 år som knappt sa halv sju... Pappa frågade mig ofta ifall vi ljugit för honom om hjärntumören och ifall han inte blivit dement istället men vi inte ville säga det... så j-a hemskt var det... 

    Håller på med en anmälan till Socialstyrelsen om detta för såhär ska ingen behöva flyttas runt eller avsluta sitt liv...

    Jag känner igen allt det som din man verkar gå igenom! Det kallas för ett sorgearbete eller bearbetning av ett fruktansvärt besked och det finns flera olika faser i detta... ilska, förnekande och ja, det kommer att gå upp och ner och vara mycket påfrestande för er alla i familjen... 

    Jag råder er att tala mycket med varandra, inklusiver barnen (de största som förstår) och att försöka ta många pauser (om ni kan!) från vardagslivet genom att umgås med varandra, barnen och övrig familj, promenera (om din man orkar!) och även att söka så mycket ni bara kan på nätet om din mans sjukdom och prognos. Fråga även läkaren så mycket som möjligt om vad hon/han tror om prognosen och vad som kommer framöver... Ex. hur kommer din man att må, vad kan hända senare, risker...

    Jag tror att det bästa (om det nu finns något bästa i en såhär fruktansvärd situation! ) är att ni får reda på så mycket som möjligt om vilka chanser din man har att klara detta för det kommer att göra att ni lever mer i nuet och kan ta verkligheten mer för vad den är och tillsammans planera och agera utefter detta... Att veta/ha kunskap gör att det inte känns lika skrämmande, tro mig... Sedan kan man inte veta allt förståss och det är jättesvårt även för läkare att veta 100% säkert men jag tror att er läkare iallafall kan ge er någorlunda besked...

    Jag förstår att det måste vara totalt kaos i huvudet ibland och att det känns overkligt. Det gör det ännu idag för mig kan jag säga då man huxflux bara drabbas av att cancern lurar bakom hörnet... Jag hoppas dock att din man får bra vård och att ni känner stor tillit till läkare och vårdpersonal... detta är mycket viktigt i en sådan här situation!

    Du har säkert redan läst på Cancerfondens sida som är väldigt bra och informativ. Där finns info om de olika cancersjukdomarna samt även ett forum för Anhöriga till personer med cancer: http://www.cancerfonden.se/ 


    Jag kramar om mycket och sänder stor medkänsla till er alla i hela familjen!


    Bella


    *** Charlie Charlie Charlie Du är en liten katt... ***
Svar på tråden Anhöriga till cancersjuka