Ja, jag undrar om vi borde ringa och förvarna....men har de öppnat ett café så borde de ju bli glada över invationen, eller hur?
Här hände det en jättejobbig grej igår. Elsa hade gjort en sån där brakbajs så att hon hade gegga hela vägen upp på ryggen och jag skulle spola av henne under kranen. Jag kände på vattnet flera gånger så att det skulle vara rätt temperatur, men inte sista gången jag sköljde henne. Då hade det blivit skållhett. Elsa skrek, jag grät och ringde alla sjukvårdsnummer jag kunde hitta. Visste inte alls vad jag skulle göra. Jag försökte med kallvatten, Inotyolsalva, lakan, handdukar men hon bara skrek och skrek och var illröd. Till sist fick jag tag i sjukvårdsupplysningen som sa att jag skulle åka till barnakuten på DS för säkerhets skull så det gjorde jag och Thomas mötte upp mig där. Elsa somnade i bilen inlindad i ett blött lakan och filtar eftersom jag inte ville ta på henne kläder eller blöja. Väl framme fick hon ett stolpiller med alvedon, men hon hade bara en röd fläck på rumpan och inga blåsor. Det gick alltså bra. Läkarna sa att det var ungefär som att hon bränt sig i solen och att hon nog inte skulle ha ont mer.
Så här efteråt så känner jag att den som har störst men av skadan är jag. Självförtroendet som mamma får sig en törn och man känner sig klantig och värdelös. Det här visste personalen på DS för de klappade mig på axeln och pratade lungt till mig. De förstår nog hur man känner sig. Syrran "tröstade" mig med att det säkert kommer att hända igen, men jag ska aldrig mer spola henne under kranen. Jag funderar till och med på om man ska sänka vattentemperaturen i VV-beredaren.
Att se sin dotter så där ledsen var det värsta jag varit med om på länge. Det gjorde verkligen ont i hela mig med. Särskilt när det var jag som orsakat det. Kanske en nyttig lärdom ändå.
Med det här vill jag utfärda en varning för att spola under kranen. På DS fick jag uppfattningen att det hände ganska så ofta med de pratade om att man spillde varmt kaffe och te på en bebis och det blev brännblåsor.