TRÅDUNDERSÖKNING!!
Jag har en liten undran om aktivering av bebisen. Jag tycker att det är svårt att hitta en bra balans där. Å ena sidan vill man ju ägna sig åt sin bebis och aktivera, leka, sjunga, prata osv, men just nu känns det som om jag måste göra det hela tiden. Jag vill inte ha ett sånt där barn som man måste leka med hela tiden och som inte kan aktivera sig själv. Barnet borde ju å andra sidan bli mer kreativt och självständgt om det får aktivera sig själv. Jag har en kompis som måste leka med sin tvååring í stort sett hela tiden annars skriker han. Men om man å andra sidan inte bekräftar och leker med barnet så borde det ju utvecklas senare samt får svårare att lära sig socialt samspel.
Alltså: Har ni hittat en bra balans mellan att umgås och aktivera barnlet och stimulera till egen aktivitet?
(jag vet, hon är bara 3 månader, men det känns som om man lägger grunden redan nu)