Min man är en mansgris

Är så arg! Visste inte vart jag skulle lägga den här tråden så det blev här. Är inte deprimerad, men kommer nog bli om det fortsätter så här.

När jag träffade min man var han jättesnäll och verkade hur jämställd som helst. Sen blev jag gravid och allt förändrades...

I hans ögon är jag nu mamma och "hemmafru", inte alls samma person som innan.

När vår son var fyra månader så kom min man på att hans jobb var tråkigt så han slutade och hittade ett nytt. Det jobbet gick han till tre dagar, sen kom han på att det var tråkigt och gick inte dit nå mer.

Nu är han alltså arbetslös! Jag visste inte alls att han hade så låg arbetsmoral innan. Han sa att han var deprimerad och lovade att söka hjälp för det. Men nu vägrar han för dom kommer inte hjälpa honom i alla fall säger han.

Hur som helst så går vi i alla fall båda två hemma nu. Jag skaffade ett jobb (nån måste ju jobba), men jag fick inte gå för i så fall så skulle ju han vara tvungen att ta hand om vår son hela dagarna, och det skulle han inte klara av.
När jag var hemma med vår son hela dagarna och klagade lite fick jag höra att det finns folk som har det värre. Tänk på alla ensamstående, dom klarar minsann av det. Och jag skulle fortfarande städa å tvätta å allt på dagarna när jag var hemma.

Och när vi är hemma båda två kan man ju tycka att vi ska hjälpas åt med allt, men det är fortfarande bara jag som gör allt! Och ber jag honom att göra nåt, tex diska, kan jag få vänta hur länge som helst, flera dagar, innan det blir nåt gjort. Har bett honom hänga tvätten några gånger och då har jag hittat tvätten kvar i tvättmaskinen dagen efter och blivit tvungen att hänga den själv i alla fall.

Allt han gör är spelar TV spel och spelar på hästar.