Det blir ju en bedömning efteråt, det går aldrig att säga helt säkert i förhand eftersom det är beroende av så många omständigheter. Men generellt låter ju detta som nödvärn, det som man kallar självförsvar på "vanligt språk". Men som sagt, det är många faktorer som spelar in.
Det går absolut inte att säga som VIVO att man åker dit för att man ger sig på inbrottstjuven och försvarar sig! Nej det kallas nödvärn och regleras i Brottsbalkens 24:e kapitel. I undantagsfall kan det bli så att man blir ansvarig när man försvarat sig, men så är det verkligen inte som huvudregel.
Nödvärn innebär att man har rätt till att försvara sig från ett brottsligt angrepp. Det finns inte reglerat exakt i lagen hur mycket man får "ta i", det beror ju helt på situationen och det är omöjligt att skriva för alla situationer i lagen, t.ex "om du får ett knytnävslag av någon som misshandlar dig så får du slå si och så många slag tillbaka". Det beror helt på situationen och blir en bedömning i efterhand i tingsrätten om vad som ansågs rimligt.
Regeln är nämligen att våldet man ger inbrottstjuven (som i detta exempel) ska vara uppenbart oförsvarligt. Det räcker alltså inte med att det våld jag försvarar mig med är oförsvarligt utan det ska vara UPPENBART oförsvarligt! Man får med andra ord ta i ganska mycket. Det har hänt i extremfall att folk har blivit dömda för att ha försvarat sig, men då har man bedömt att de tagit i med mycket mer våld än situationen kräver. Det handlar om en slags rimlighetsbedömning, det ska stå i prportion till det jag blir utsatt för. För att ge ett extremt exempel så har jag alltså inte rätt att knivhugga någon som ger mig ett knytnävslag osv.
Dessutom finns en viktig regel till och det är att så fort "anfallet" har upphört så får jag inte fortsätta mitt försvar. För nödvärn är just bara självförsvar, så när någon ger sig på mig och jag försvarar mig så måste jag sluta försvara mig så fort han slutar angripa mig.
Slutligen finns också ett undantag även när man har tagit i för mycket: det finns något som kallas excess och det är när man "svårligen kunde besinna sig". Alltså att man konstaterar att man har tagit i med för mycket våld när man försvarat sig men att det är försvarligt med tanke på omständigheterna. Det kan t.ex vara en förälder som ser sitt barn bli utsatt för kraftigt våld. Då är det inte rimligt att begära att man kan tänka rationellt och "försvara lagom mycket" utan man tar hänsyn till detta.
Så jag vill helt klart påstå att det är en missuppfattning att "man åker dit när man försvarar sig". Tvärtom, lagen tillåter mycket på detta område!
Håller med dig VIVO. Det blir inte alltid i praktiken som i teorin. Men så säger ändå lagen och så blir det trots allt i de flesta fall. Sedan måste man läsa varje rättsfall noga och titta på varje domskäl för att se exakt varför rätten gjorde den bedömning som de gjorde i varje fall. Omständigheterna är i regel fler än det som står i t.ex en kvällstidnings lilla artikel. Juridiken är svår och komplicerad tyvärr och inte alltid rimlig. Små detaljer kan få stor betydelse.
I bägge de fallen nu nämner kan jag föreställa mig att man bedömt det som för mycket våld. Det beror helt på gärningsmannens beteende. Jag säger inte att jag håller med om de utfallen, men jag kan mycket väl föreställa mig att det är så det har bedömts.