Gravid trots spermier med dålig kvalitet ?

Hej!

För ca 3 år sedan blev vi gravida men det slutade i tidigt missfall. Pga av det fortsatte vi försöka länge innan vi sökte hjälp. Nu vet vi att det var ett rent mirakel att vi lyckades. Nu är vi precis uppe i ICSI-försök 1 på Sahlgrenska (ruvardag 6!) och i det senaste spermaprovet hittade man färre än 100, i provet innan dess inga alls... Så vi har ju lyckats mot alla odds en gång på egen hand men vi borde sökt hjälp tidigare.
Inget svar på din fråga men mitt råd är väl att man inte ska vänta för länge med att söka hjälp. Sen kan ju spermaprov vara ganska olika, ibland bättre och ibland sämre. Prata med er läkare!

Kram och lycka till! Linn

Ska bara tillägga att min sambo blev utredd 96 och då visade proverna att han hadde mellan 100 000 och 200 000/ml. Så vi visste att vi hade mindre chans att klara det själva eller rättare sagt så visste vi att det nästan inte skulle gå (det var informationen han fått av sin läkare då.) När jag trots detta blev gravid trodde vi att vi skulle klara det igen och jobbade på som bara katten... Men som jag skrev ovan så gick åren och det bidde inget. Men nu hoppas vi så att vårt lilla frö därinne i mig vill stanna hos oss!

Hej Linn!

Tack för ditt svar - vi har ju börjat utredning - och med tanke på min ålder (40) så har läkaren rekommenderat ivf.
Vi har inte tagit ställning till det ännu - utan har kört på som vanligt.
Jag har så svårt att tro att 180.000 st små simmare per ml inte ska räcka... men sen har ju även jag dålig slemhinna i livmodern, så chanserna är väl tyvärr inte så stora.
Vad gäller spermierna så har jag förstått att var tredje månad kan kvaliten ändras avsevärt - beroende på en massa faktorer...
Kanske är de inte så dåliga jämt...

Jag önskar lycka till med ert lilla frö
Kram Fia

Ja visst låter 180 000 som mängder! Efter att de inte hittat några alls så var vi så glada för de stackarna de hittade till sist. Då tyckte vi 20 var mkt...

Har för mig att min man hade runt 200.000 /ml... Vår läkare sa att det visst kan variera från det, men är det nedsatt så är det. Hon sa också att ifall vi i nåt skede abslout inte vill ha barn så ska vi skydda oss för steril är han ju inte, men ivf/icsi var helt klart att rekommendera.

Nu när vi är mitt uppe i vårt första försök har jag blivit positivt överraskad hur pass enkelt det är. Den psykiska biten är ju absolut jobbigast. Vänta inte längre om ni gärna vill ha barn!

kram

Jag undrar också det. Undrar även var gränsen går för ICSI/insemination. I ena inlägget läser man att det alltid blir ICSI om densiteten är under 20 miljoner/ml och i andra inlägget står det att det ska vara minst 3 miljoner spermier för insemination. Man blir aldrig klok på detta. Läste dock i en länk nyss som någon tipsade om att chansen att bli med barn om felet "endast är lågt spermietal" är 20% på tre år, jämför med 20% per månad för "normalt fertila". Jag tror inte riktigt jag har tålamodet för att vänta dessa typ nio år det skulle ta och har inte åldern på min sida heller för denna väntan, så det måste bli någon hjälp på traven. Men med dessa odds har jag återfått hoppet i alla fall. Känns bra att det finns en liten chans vid varje ÄL i alla fall. Och så har man ju en rimlig förklaring varför det ej hänt nåt på 15 månader. Kom också ihåg att spermiedensiteten varierar mellan månaderna. Män med mycket lägre densitet än 20 milj/ml har gjort kvinnor gravida, stod det även i nämnda länk. Kan dock inte låta bli att måsta bärja mig ibland för att inte hoppa på attraktiva män vid ÄL och kräva att de gör mig gravid... (skämt, med lite allvar i).

Jag skall försöka förklara det jag fått information om från kliniken samt läst mig till. IVF gör de om densiteten är under 20/mij/ml. De gjorde IVF med 5 milj/ml för oss. ICSI kan de göra bara de får tag på 1 duglig simmare.

//Håkan

Min man har 3 milj/ml och läkaren förklarade för oss att chansen att vi ska bli gravida på egen hand är ungefär lika stor som att bli lottomiljonär. Det finns en chans, men det är väldigt liten.

Jag har fått reda på att under 20 milj/ml gör de alltid IVF/ISCI eftersom chansen att de ska befrukta ägget på egen hand i skålen är dåligt vid så få spermier och de vill inte riskera att äggen inte blir befruktade.

Sedan låter ju 100 000 spermier mycket, det behövs ju bara en.... Tyvärr är det bara ett fåtal spermier som överhuvudtaget tar sig till äggledaren, av en normal mängd (50-60 milj/ml) kanske ett hundratal når fram till äggledaren, av dessa kanske 10 är "befruktningsspermier" och av dem simmar hälften upp i fel äggledare... så om det bara finns 100 000 från början kanske du förstår att det inte är så stor chans att lyckas *ledsen*.

Såg ett program på tv om alla de olika sorternas spermier som finns, har inte senare kunnat hitta någon info om detta på svenska men det gick i huvudsak ut på att ungefär hälften av alla spermier är soldater som enbart finns för att söka upp andra mäns spermier och döda dem Sedan har vi en hög som ska förvilla andra mäns spermier genom att simma åt fel håll (går de på det? *korkat*) Sedan har vi ytterligare några som är livvakter åt "prinsspermierna" (dvs befruktningsspermier), de simmar i klunga runt prinsarna och banar väg för dem. När prinsspermierna nått in i äggledaren stänger livvaktsspermierna dörren så inga andra ska kunna komma in... En hel värld där med andra ord!

En sak är i alla fall säkert, en liten liten liten liten chans finns alltid, så fortsätt ni förska, om inte annat har man ju rätt kul under tiden

/my